Lönespridningens dynamit

26 januari 2012 – 13:24

Igår var jag på Svenskt Näringslivs seminarium om löneskillnader, produktivitet, löner och vinster då en ny rapport ”Hjälpande och stjälpande lönebildning” presenterades av Björn Lindgren. På uppdrag av Svenskt Näringsliv har också Fredrik Heyman, docent i nationalekonomi, på Institutet för Näringslivsforskning, sammanställt en bilaga till rapporten om forskningslitteraturen kring lönespridningens effekter på företagens lönsamhet och medarbetarnas löner.

Björn Lindgren konstaterade att lönespridning och höjda lägsta löner är stora stridsfrågor, inte minst för LO, medan röster från näringslivet vill ha större möjligheter att differentiera medarbetarnas löner och använda individuell lönesättning som ett styrmedel i verksamheten.

Han konstaterade också att lönebildningen är en högst politiserad och ideologiserad fråga i Sverige med starka uppfattningar och vad som är rätt och fel och att de sakliga och faktabaserade argumenten fått stå tillbaka. Fredrik Heymans genomgång av 20 forskningsstudier visar att 14 av dessa ger stöd för att en större lönespridning på företag bidrar till en högre produktivitet.

I panelen ingick Svenskt Näringslivs vice VD Christer Ågren och Ledarnas ordförande Annika Elias. Båda konstaterade att det finns ett starkt samband mellan lönespridning och individuell lönesättning – lönespridningen är en naturlig effekt av att lönerna differentieras.
Däremot erkände både Ågren och Elias att det finns problem med tillämpningen av den individuella lönesättningen på sina håll, även om majoriteten av medlemmarna är positiva till själva tanken.

Några tankar om fackets framtida roll dryftades också. Både Elias och Ågren är oroliga för den svenska modellens framtid: att för få väljer att gå med i facket. Annika Elias menade att den absolut största risken är att den yngre generationen tycker att facket inte erbjuder tillräcklig moderna lönemodeller och valet blir i stället att stå utanför. Hon konstaterade också att den yngre generationen är van att bli bedömd och utvärderad redan på dagis. Det är självklart för dem att den individuella prestationen ska bedömas.

Christer Ågren konstaterade att det är viktigt att facket ska vara till för alla – även för dem som är framgångsrika på arbetsmarknaden, och inte bara för dem som har problem.

Sacos inställning är att den som anstränger sig och tar ansvar ska även få utdelning i lönekuvertet. Jag kan bara konstatera att på detta seminarium var lönespridning inget sprängstoff – alla var rörande eniga.

Lena Granqvist är doktor i nationalekonomi och arbetar på Sacos samhällspolitiska avdelning med frågor som rör lönebildning.

Av Lena Granqvist | Postat i Allmänt | Taggad, , , | Kommentera

Företagare av nöd eller av lust?

24 januari 2012 – 15:52

I söndags beskrev radioprogrammet Kaliber i ett reportage hur människor känner sig tvingade att starta eget företag för att få arbeta för vissa arbetsgivare. Dessa kan då slippa sitt arbetsgivaransvar och få större flexibilitet.

Hur omfattande företeelsen är, verkar svårt att säga. Det är säkerligen mycket vanligare i vissa branscher och när det gäller personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Saco har nyligen genomfört en enkätundersökning bland yrkesverksamma medlemmar i våra förbund. Den visar att det finns många skäl till att starta eget. En och samma person kan naturligtvis också samtidigt ha flera skäl.

De vanligaste motiven är att man vill kunna  styra sitt arbete själv och utmaningen och möjligheterna att utvecklas. Andra skäl är att man har ett specialkunnande som det finns efterfrågan på. Ungefär en tredjedel uppger att de har startat företag för att kunna få större inkomster.

Glädjande nog verkar det som att Sveriges akademiker startar företag av lust snarare än nöd. Dessutom visar vår undersökning, som även riktar sig till anställda, att en fjärdedel av dessa skulle vilja starta eget företag.

Att företag startas av dem som vill starta företag, och enbart av dessa, är viktigt för arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden, men också för tillväxt och utveckling i företagen. Det är också viktigt att de som vill starta företag och har goda idéer, får möjligheter och stöd att göra det.

Anna Kopparberg är projektledare vid Saco och arbetar bland annat med företagarfrågor.

Av Anna Kopparberg | Postat i Allmänt | Taggad, , , | Kommentarer (1)

Så skapar vi tillväxt

19 januari 2012 – 09:00

Göran ArriusIdag samlas forskare, entreprenörer, representanter för företagar- och akademikerorganisationer med flera i Stockholm på en konferens på temat Så skapar vi tillväxt. Under det senaste året har forskare från Sverige, Norge och Danmark på uppdrag av Saco och våra systerorganisationer i Norge och Danmark studerat registerdata, enkäter och djupintervjuer med fokus på akademiker, företagare och tillväxt. Projektet har finansierats av Nordic Innovation.

På konferensen kommer vi att presentera de resultat som hittills kommit fram. Tillsammans med den återkoppling vi får av deltagarna under dagen kommer det att resultera i en slutlig rapport under våren, med resultat från de olika länderna och ett avsnitt med jämförande perspektiv.

Saco vill inspirera och underlätta för akademiker att starta eget. Den som trivs bra i sin roll som anställd ska naturligtvis fortsätta med det. Men för den som har viljan, drömmarna och idéerna ska steget inte vara stort och svårt att starta eget. Idag finns det både praktiska och mentala hinder. De vill vi undanröja.

Högskolan har en viktig roll. Under studietiden formas akademikernas bild av den framtida yrkesrollen. I den måste entreprenörskapet finnas med som en naturlig del.

Idag ryms en mängd kurser, utbildningar och stöd till studenter som vill starta eget inom begreppet entreprenörskap i högskolan. Det utbudet måste bli tillgängligt för studenter inom alla utbildningsinriktningar och det måste också vara tydligt gentemot blivande studenter vad de olika utbildningarna innebär. Framförallt borde entreprenörskapet komma in som en naturlig del av den ordinarie utbildningen.

Det finns företagare som driver sin verksamhet i liten skala och är nöjda med det. En egen arkitektfirma, en sjukgymnastmottagning eller en konsultverksamhet. Men för den som har viljan, kompetensen och drivkraften att växa, måste det finnas förutsättningar att göra detta. En enkätundersökning bland Sacoförbundens medlemmar visar att 41 % av dem som har eget företag vill utöka verksamheten! Forskning visar att fler akademiker ökar tillväxten inom ett företag, och i samhället i stort (se bland annat Teruel & de Wit). Ändå är inte akademikerledda företag vanligare bland högtillväxtföretagen, enligt vår undersökning.

Finns här en outnyttjad potential? Bland kvinnor med akademisk utveckling finns definitivt en outnyttjad potential! En majoritet av akademikerna är kvinnor, men bland tillväxtföretagarna är de få. Det gäller att arbeta med attitydförändringar, riktat stöd, men även fundera över hur vi kan fortsätta att underlätta företagande inom de branscher där kvinnor arbetar.

Akademiker har speciell kompetens och verkar i speciella branscher. Erfarenheter från andra verksamheter visar att ett specialanpassat stöd ofta är effektivt. Företagare som erbjuder kunskapsintensiva konsulttjänster kräver andra råd än den behöver som ska starta hantverksfirma eller kafé. För dem som vill växa krävs riskvilligt kapital som kan acceptera andra säkerheter än maskiner och fysiska tillgångar. Akademikerföretagarens kapital är dess kunskap.

Det innebär risker att starta och driva företag. Det är en del av företagandet. Men det ska löna sig, för den som tagit risken och lyckats. Skattesystemet bör tillåta vinster, men det ska vara tydligt och förutsägbart och inte bygga på tillfälliga möjligheter till avdrag och specialregler. Det gynnar även företagarna.

Saco och våra förbund arbetar för våra företagande medlemmar med rådgivning, nätverkande, inspirationsföreläsningar och politisk påverkan. Över 10 procent av medlemmarna är företagare, vilket gör oss till en av Sveriges största företagarorganisationer. För oss är det självklart att ge stöd och råd till akademikerna, oavsett i vilken roll de utövar sin akademiska kompetens. Många akademiker är både företagare och anställda samtidigt, andra växlar under livet, en stor grupp är intresserade av att starta eget. Denna rörlighet är en stor styrka på framtidens arbetsmarknad.

Göran Arrius är ordförande för Saco.

Av Göran Arrius | Postat i Allmänt | Taggad, | Kommentera

Sammanslagning väcker frågor

17 januari 2012 – 15:33

Andreas BokerudEn statlig utredning presenterades i dagarna rörande en omorganisation av Högskoleverket, Verket för högskoleservice (VHS) och Internationella programkontoret för utbildningsområdet (IPK).

Förslaget går i korthet ut på att omfördela och renodla de olika arbetsuppgifter de tre myndigheterna har idag. De tre myndigheterna föreslås bli två.

Högskoleverkets efterföljare föreslås heta Högskolemyndigheten för kvalitetssäkring och tillsyn. Denna nya myndighet ges tre kärnuppgifter: nationell kvalitetssäkring, tillsyn samt statistik och analys.

Utredningens grundtanke är följande:

”Den förändrade myndighetsstruktur som föreslås kommer att inom flera områden innebära väsentliga fördelar i förhållande till dagens struktur. Att skilja mellan å ena sidan granskning i olika former, och å andra sidan service, främjande och utförande kommer att förenkla för de två nya myndigheterna. Det ger tydligare mandat och minskar risken att olika uppgifter blandas samman på ett sätt som försvårar genomförandet. Respektive myndighets uppgift blir då också tydligare för dem som söker information eller blir föremål för en granskning t.ex. i form av tillsyn eller en examenstillståndsprövning.”

Vad detta kommer leda till är för tidigt att tvärsäkert uttala sig om. En snabb genomläsning av utredningen väcker däremot en del frågor. Finns det en risk att de berörda myndigheternas löpande verksamhet försvåras av reformen?

Reformen bedöms även leda till en besparing på ca 25-30 miljoner kronor om året. År 2010 gavs de tre myndigheterna ca 253 miljoner i ramanslag, 2013 års budget för de två nya myndigheterna föreslås bli ca 235 miljoner. Hur kommer detta påverka till exempel Högskoleverkets förmåga att kontinuerligt bedriva kvalitetssäkring av lärosätenas högskoleutbildningar?

Dessa utmaningar fordrar en lyhördhet och flexibilitet av regeringen så att inte reformens övergripande syfte riskeras.

Andreas Bokerud är studenthandläggare på Saco.

Av Andreas Bokerud | Postat i Allmänt | Taggad, | Kommentera

Vi behöver fler hoppjerkor

12 januari 2012 – 15:58

Thomas JartsellNär jag nyligen bytte jobb fick jag höra att jag var galen, att jag gjorde mitt livs största misstag. Personen i fråga hade viss förståelse för att jag efter fem år var sugen på något nytt, men att lämna en fast tjänst som journalist – det gör man bara inte. Om jag bara härdade ut i några år till skulle det säkert dyka upp något, förklarade hon.

”Du kan inte vara så otålig”.

Att som 30-åring efter fem år på samma arbetsplats kallas för otålig kändes minst sagt märkligt. Om inget annat är det ett tecken på att något är fel.

Mediebranschen är visserligen extrem med en rörlighet som får landhöjningen vid Höga kusten att framstå som Nadia Comăneci. Har du haft tur att få ett fast jobb släpper du det aldrig. Det gör att det är fullt normalt med människor som har jobbat 20-30 år på samma arbetsplats. Men ingen mår bra av att stanna kvar på ett jobb som man inte trivs med, oavsett bransch.

Det behövs en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Det leder i allmänhet till personlig utveckling och högre lön för individen samtidigt som arbetsgivarna får in nya perspektiv och idéer. Sacos ordförande Göran Arrius formulerade det bra tidigare i år i en intervju i Tandläkartidningen:

”De som man kallade för hoppjerkor förr tror jag passar ganska bra på arbetsmarknaden i dag. Att byta jobb ökar kompetensen och anställningsbarheten. Det är bra för företagen att få nya influenser och bra för samhället”, sade han.

Det innebär alltid en risk att byta jobb och det måste löna sig i lönekuvertet. Det tjänar vi alla på.

Av Thomas Jartsell | Postat i Allmänt | Taggad, | Kommentera

Jämställdhet är ingen individfråga

03 januari 2012 – 09:00

Löner kan jämföras med flera olika syften. Det behövs kunskap om skillnader mellan sektorer, yrken, avtalsområden och givetvis också – som diskrimineringslagen stadgar – mellan kvinnor och män.

Strax innan jul kom Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, med en ny rapport på området. Rapportförfattaren har studerat samband mellan kvinnliga och manliga medarbetares löneutveckling och chefens kön.

Detta är utmärkt. IFAU bidrar till att visa upp en betydligt mer komplex och nyanserad bild än de jämförande analyser som enbart bygger på mätbara skillnader.

IFAU uppmanar till en försiktig tolkning av slutsatserna i rapporten; att det inte verkar finns några avgörande skillnader mellan kvinnliga och manliga chefers sätt att lönesätta sina medarbetare. Det är i stället medarbetaren själv som är den enskilt avgörande ”faktorn” för hur den personliga löneutvecklingen formas.

Det antyder att drivkrafterna bakom systemen med individuell lönesättning är riktiga. Men slutsatserna förklarar inte varför det kvarstår löneskillnader, till männens fördel, mellan kvinnor och män.

Det vore väldigt olyckligt om slutsatserna kom att tolkas som att det endast är den enskilde individen själv som lyckas eller misslyckas i sin löneutveckling.  

I Sacos arbete med såväl jämställdhetsfrågor som chefsfrågor har det blivit allt mer uppenbart hur arbetes organisering påverkar dess utförande och hur det premieras. 

Det är i samspelet mellan chef och medarbetare som lönesättning sker. Vi behöver veta mycket mer om detta samspel för att kunna göra korrekta iakttagelser och jämförelser. Mycket går att mäta, men inte allt.

Vi skulle till exempel behöva veta mer om den enskilde chefens villkor för sitt arbete, inte endast vilken nivå hon/han ”chefar” på. Vi borde ta reda på hur många medarbetare hon/han har och vilken utbildningsnivå de har. Hur långt sträcker sig chefens handlingsutrymme och ansvarområde? Hur stor budget förfogar chefen över?  Hur stor är dess andel i förhållande till hela organisationens omsättning?

Allt detta och mer därtill bidrar till chefens möjligheter att skapa utvecklande uppgifter och andra möjligheter för medarbetarna, som – om de kan svara an mot nya uppdrag – på sätt ges både goda förutsättningar i sitt arbete och för en god personlig löneutveckling.

De organisatoriska aspekterna skulle också kunna förklara varför kvinnor och män ofta blir chefer på olika nivåer och inom olika verksamhetsområden.

Även för chefer stannar ofta analysen på individnivå; om man är en bra eller dålig chef, kvinna eller man. Det räcker inte, varken för att kunna göra fullödiga jämförelser, eller förstå tillräckligt för att kunna lösa oförsvarbara skillnader.

Jag ser fram emot nästa IFAU-rapport som kan ta oss ytterligare ett steg längre i vår förståelse av den komplexitet som råder kring samband mellan jämställdhet och lön.   

Charlotta Krafft

Charlotta Krafft arbetade fram tills nyligen som utredare på Sacos samhällspolitiska avdelning där hon ansvarade för Sacos jämställdhetspolitik. Sedan årsskiftet är hon verksam vid Rådet för partsgemensamt stöd inom det statliga avtalsområdet, Partsrådet. 

Av Gästbloggare | Postat i Allmänt | Taggad, , , | Kommentera

Därför är det viktigt att granska statistiken

19 december 2011 – 17:17

För ett par veckor sedan kom Högskoleverkets rapport om etableringen på arbetsmarknaden. Rapporten följer upp vilken ställning de som examinerades från högskolor och universitet läsåret 2007/08 hade på arbetsmarknaden 2009, det vill säga ett till ett och ett halvt år efter examen.

För att definieras som etablerad på arbetsmarknaden ska:

• personen vara sysselsatt i november månad 2009

• den sammanräknade arbetsinkomsten (inklusive ersättningar från bl a sjuk- och föräldraförsäkringen under del av året) överstiga 195 800 kronor

• det inte finnas några händelser som indikerar perioder av arbetslöshet (på hel- eller deltid) eller att personen deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte är att betrakta som sysselsättning

• personen inte vara studerande

En person som helt saknar arbetsinkomst betraktas som utanför arbetsmarknaden. Personer som varit arbetslösa under hela 2009 räknas hit, liksom personer som mottagit sjukpenning eller föräldrapenning under hela året.

Bland de ca 42 000 personer som ingår i uppföljningen var 78 procent etablerade 2009 medan endast 3 procent var utanför arbetsmarknaden. Resten hade en osäker eller svag ställning beroende på vilka villkor som uppfyllts.

Andelen etablerade varierar stort mellan olika examina. Högst andel etablerade hade yrkesexamina, 81 procent i genomsnitt, medan generella examina hade 74 procent och konstnärliga examina 37 procent.

Två examina fångade särskilt mitt intresse eftersom de inte riktigt stämde överens med min bild av arbetsmarknadsläget efter arbetet med vår prognosrapport Framtidsutsikter. Etableringsgraden för arbetsterapeuter var 63 procent och för receptarier 65 procent dvs betydligt lägre än de genomsnittliga 81 procenten.

Jag gick tillbaka till Framtidsutsikter 2009 där våra förbund bedömde att arbetsmarknadsläget då var i balans för arbetsterapeuter och att det var brist på receptarier totalt sett. Dessa bedömningar gäller även för arbetsmarknadsläget 2011 för nyexaminerade i årets rapport. Hur kunde detta stämma?

Jag kontaktade Agneta Thor på Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) som berättade att hon skrivit en artikel om detta. Förklaringen ligger i att många nyexaminerade arbetsterapeuter är föräldralediga (13 procent), har låga ingångslöner samt att många har tillfälliga anställningar, vikariat eller deltidsanställningar. Det gör att inkomsten blir lägre än 195 800 kronor eller att de nyexaminerade har perioder av arbetslöshet. Det innebär i sin tur att de inte uppfyller de relativt snäva kraven för etablering. Endast en procent av arbetsterapeuterna var dock helt utanför arbetsmarknaden och FSAs slutsats är att nyexaminerade får jobb men att det tar tid att hitta en tillsvidareanställning på heltid.

Celina Swing på Sveriges Farmacevtförbund bedömde att den relativt låga etableringsgraden bland receptarierna (och även apotekarna) 2009 jämfört med tidigare år berodde på den omreglering som skedde av apoteksmarknaden det året. Apoteket AB höll under detta år på att anpassa företaget efter den nya marknaden, samtidigt som de nya apoteksförtagen ännu inte riktigt kommit igång att rekrytera personal. Att dra slutsatser om etableringen generellt utifrån detta speciella år är därför inte lämpligt.

Ovanstående exempel pekar på vikten att tränga lite djupare ner i den här typen av studier för att inte dra fel slutsatser om arbetsmarknadsläget för akademiker.

Eva Oscarsson arbetar som utredare på Sacos samhällspolitiska avdelning där hon är ansvarig för arbetsmarknadsfrågor.

Av Eva Oscarsson | Postat i Allmänt | Taggad, , | Kommentarer (1)

Saco – en federation för företagare!

16 december 2011 – 11:34

”Kunna styra själv och arbeta seriöst”, ”för att utveckla mitt specialistkunnande”. ”För att skapa ett jobb som passar min livssituation”, ”förverkligar idé om bättre produkter”, ”på grund av kvalitetsförsämringar inom sjukvården och idiotiska omorganisationer”. ”Ekonomiskt lönsamt”

Det här är några öppna svar från Sacos enkät om företagande. Frågan löd Varför startade du ditt företag? Svaren visar på en stor mångfald av skäl till att man väljer att starta eget, och hur den egna livssituationen också spelar en roll. Samtidigt träder ett tydligt mönster fram.

Akademiker vill få nytta av sin kunskap och kompetens och använda den på ett smart sätt och få hyfsat betalt för det. Företagandet finns där som en möjlighet om man inte ser tillräckliga utvecklingsmöjligheter inom sin anställning. Troligtvis en mycket bra försäkring mot utbrändhet och sjukskrivningar.

Var tionde yrkesverksam medlem i Sacos förbund är företagare. Det innebär runt 40 000 företagare inom Sacofederationen. Drygt hälften av dessa har ett företag vid sidan om sin anställning. Bland de anställda har 13 procent tidigare haft ett eget företag, och 24 procent säger att de skulle vilja starta eget.  Många akademiker växlar alltså mellan olika anställningsformer och företag­ande under sitt yrkesliv – eller kombinerar flera samtidigt. Den rörligheten tror jag är positiv för individen, men också för näringslivet, kommuner och landsting som får stor flexibilitet och inflöde av kompetens i sina organisationer.

För Saco och våra förbund är detta inget nytt. Professionen och den akademiska utbildningen är det som förenar våra medlemmar. Vi har länge haft egenföretagare som läkare, arktitekter och tandläkare bland våra medlemmar. Nu har nya grupper, som it-konsulter och kommunikationsrådgivare, kommit till. Vi är en federation för företagare. Också. Vi försöker ge inspiration, trygghet och stöd under akademikernas hela karriär.

För den som vill läsa mer om resultaten finns rapporten här.

Missa inte heller vår spännande konferens om akademiker och tillväxtföretag den 19 januari. Program och anmälan här: www.saco.se/konferens19jan

Av Anna Kopparberg | Postat i Allmänt | Taggad, , | Kommentera

Viktigt skilja på lön och inkomst

15 december 2011 – 16:18

Inkomstskillnaderna ökar! Fattigdomen ökar! Utvecklingen i Sverige de senaste trettio åren innebär en trend mot ett mindre jämlikt och rättvist Sverige. Alla är överens om att ambitionen måste vara att utjämna den ekonomiska standarden bland medborgarna.  Ja, det var budskapet när SNS Välfärdsrapport 2011 presenterades idag.

Så fick Sacos ordförande Göran Arrius inta scenen och – i det här sammanhanget – den otacksamma rollen som förespråkare för ökad lönespridning. Ökad lönespridning ses ofta, och helt felaktigt, som synonymt med ökade inkomstklyftor.

Det är alltså viktigt att skilja på lön och inkomst. I SNS Välfärdsrapport 2011 konstateras att det är kapitalinkomsterna som framförallt förklarar de ökade inkomstklyftorna och inte lönerna. Detta bekräftas av Sacoekonomerna Lena Granqvist och Håkan Regner, som funnit att lönespridningen avstannat eller till och med minskat sedan i början av 2000-talet.

Anta då att kapitalmarknaden kommer att ha mindre betydelse för inkomsterna framöver, genom dålig utveckling på börsen och lägre fastighetspriser. Eller på grund av ändrade skatteregler? Då kan löneskillnaderna öka, utan att inkomstklyftorna gör det.

Sverige har en av de mest sammanpressade lönestrukturerna i världen. Och mest sammanpressad är lönerna i kommunal sektor och i kvinnodominerade yrken, inom exempelvis hälso- och sjukvårdsområdet.

Bland Sacos medlemsgrupper finns det låglöneyrken där den som tjänar mest bara tjänar 1,3 gånger mer än den som tjänar minst. Och då talar vi om en person som kanske har 30 år längre yrkeserfarenhet, med allt vad det innebär i form av kompetensutveckling, chefsansvar och så vidare. Bland ekonomer och jurister har istället den som tjänar mest, nästan tre gånger så hög lön som den som tjänar minst.

Saco vill inte att de rikaste ska få det bättre och de fattigaste få det sämre (för att använda den klassiska retoriken). Men vi vill att de som bidrar till produktiviteten, genom att utbilda sig, prestera och ta ansvar i arbetslivet ska kunna få lite mer i plånboken.

Vi tror att det finns en ganska stor acceptans i samhället för detta. Möjligheten att få en god löneutveckling över livet – en bra livslön - skapar incitament och drivkrafter som är bra både för den enskildes karriär och för samhället. Vi får inte glömma bort att för att fördelningspolitik ska fungera så måste det också finnas något att fördela.

Av Linda Laine | Postat i Allmänt | Taggad, , , , | Kommentarer (4)

Integration – mer än språkkunskaper och ett jobb

12 december 2011 – 13:29

Sedan länge lever vi i ett särboförhållande med våra invandrare, orden kommer från integrationsministerns statssekreterare Jasenko Selimovic. Citatet visar att Sverige har långt kvar till en integrerad och väl fungerande arbetsmarknad för alla. Sacoprofilen och arbetsmarknadsjournalisten Göran Sten, tog statssekreteraren på pulsen om hans och regeringens syn på integration och arbetsmarknad.

-Globaliseringen och de förändringar den för med sig öppnar helt nya perspektiv. Det vi kan göra är att se till att den globala migrationen blir till något bra, inse att öppenhet gynnar oss alla. Att stänga dörren går inte, säger Jasenko Selimovic, statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet med ansvar för svensk integrationspolitik.

Vägen dit handlar bland annat om trovärdiga valideringar av utländska utbildningar, bättre rörlighet på arbetsmarknaden och kortare väg till första jobbet, menar han.

Åtskilligt har gjorts för att minska det byråkratiska krånglet inom integrationspolitiken, både av nuvarande och tidigare regeringar. Men självklart finns det fortfarande mycket som behöver förbättras.

Ett sådant område, som särskilt påverkar akademikernas situation, är valideringen av utländska utbildningar.

- Det viktiga är att vi får snabbare valideringar som är tillräckligt trovärdiga för att fungera på arbetsmarknaden. Om arbetsgivarna ska våga anställa måste de lita på valideringarna, annars är de meningslösa.

Arbetsmarknadens mobilitet är en annan viktig fråga. Att komma i arbete så snabbt som möjligt är viktigare än att hamna rätt redan från start. Man lär sig språk och samhälle mycket bättre på jobbet än i klassrummet. Det viktiga är att inte fastna på ”fel” ställe, men då måste rörligheten på arbetsmarknaden fungera bättre.

Och det handlar till en del om prioriteringar.

-I Sverige har vi sedan länge prioriterat trygghet och det är självklart bra. Men då måste vi också inse att arbetsmarknaden inte blir lika rörlig som om vi prioriterat annorlunda.

För Folkpartiet har ökad rörlighet på arbetsmarknaden länge kopplats till kravet att skrota turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, som FP själva drev igenom för att öka skyddet för äldre, framför allt tjänstemän, på arbetsmarknaden.

-Regeringen är för att behålla turordningsreglerna så som de är, det är Folkpartiet som vill ändra, säger Jasenko.

Och hur gör ni då för att öka rörligheten?

- Vi måste byta betraktelsesätt och se att integration är något mer än att bara prata svenska och ha ett jobb. Det handlar om tillhörighet, att ta ansvar. Att tänka: det här är mitt nya hemland. Här ska jag bygga mitt liv, här ska jag stanna.

Vi har behandlat våra invandrare som en diaspora som egentligen hör till någon annanstans. Detta har också format vår integrationspolitik. Vi har inte hjälpt människor att utveckla känslan av tillhörighet med Sverige. Istället har vi nästan uppmuntrat inställningen att bara vara här på tillfälligt besök. Besökare som dessutom ska återvända så fort olyckan i deras ursprungsländer är över. Och då ser man inte Sverige som sitt hem.

Det har resulterat i att vi sedan länge lever i ett sorts särboförhållande med våra invandrare. Alltför länge skulle jag vilja säga. Nu är det är dags att börja jobba på vårt samboförhållande. Ett omtänk där vi alla har en framtid i detta land och där vi tillsammans tar ansvar för denna framtid, menar Jasenko.

-Vi pratar ofta i termer av svenskhet som något alldeles särskilt. Det har hänt när jag är ute och pratar att folk efteråt kommit fram och sagt att ”du viftar med händerna och är så härligt osvensk”. Herre Gud, när blir man svensk egentligen? Jag har bott och arbetat här i snart 19 år, jag är statssekreterare i det svenska regeringskansliet, pratar bättre svenska än bosniska, har fru och två barn som levt hela sina liv i Sverige. Min mor ligger begravd i svensk jord…

-Jag tror att vi måste skapa ett välkomnande, ett stort och tydligt ”vi” i vilket det också finns plats för invandrare . ”Vi vet att du finns och vi vill att du ska vara här. Du behövs.” Integration förutsätter ett välkomnande, sammanhållande ”vi”. Visst finns det besvärliga frågor, men de får man ta i en öppen diskussion.

Våra problem och attityder är ungefär desamma som i andra europeiska länder. De goda exemplen på integration finns istället i länder som i sin nuvarande tappning byggts upp genom invandring, USA, Nya Zeeland, Kanada, Australien. Där finns inte de dramatiska skillnaderna, mellan nytillkomna invandrare och andra grupper när det gäller arbetslöshet och sysselsättning, som vi ser i Europa.

- Vi måste inse att globaliseringen och de förändringar den för med sig öppnar helt nya perspektiv. Vi kan inte längre ens tro att det ska gå att hålla på någon sorts etniskt enhetlighet. Det blir både praktiskt och moraliskt omöjligt. Det vi kan göra är att se till att den globala migrationen blir till något bra, inse att öppenhet gynnar oss alla. Det är vår enda möjlighet, att stänga dörren går inte.

Regeringens etableringsreform från förra året är ett steg på den vägen, menar Jasenko Selimovic.

- Målet är snabbare inträde på arbetsmarknaden. Idag tar det alldeles för lång tid att komma i arbete. Här måste vi göra mycket mer.

Men integration tar tid.

- När Jan Björklund säger att det tar tid för reformer att slå igenom inom skolan gäller det i ännu högre grad för integrationspolitiken. En hel del har gjorts men det tar tid att få resultat. Om tre år kanske vi vet tillräckligt om förra årets etableringsreform, vad som fungerar bra och vad som behöver förändras. Arbetet sker gradvis, de första utvärderingarna visar ändå att vi är på rätt väg, säger Jasenko Selimovic.

GÖRAN STEN

Av Göran Sten | Postat i Allmänt | Taggad, , , , | Kommentera