Hur ska det gå för Almedalen?

Det blev torsdag, den femte dagen, och Almedalen seglar oförtrutet vidare. Hur många Qigongare Sjukgymnasterna har i sin morgongympa vid havet är obekant. Men en fantastisk start på dagen får de allihop.

I Gotlandsstudenternas kårhus startar Saco som vanligt med dagens valduell. Tobias Krantz, högskole- och forskningsminister debatterar de fortsatt könstraditionella högskolevalen med socialdemokraternas Mikael Damberg. Båda vid det här laget väl hemmastadda i lokalerna efter åtskilligt panel- och diskussionsdeltagande under veckan.

Denna avslutande Sacodag i Almedalen debatterar också Läkarförbundet äldrevårdens brister med bland andra äldreminister Maria Larsson(KD). ”Grundproblemet är att ansvaret för vården av äldre är delat mellan kommun och landsting”, menar Läkarförbundet.

Sacos eget Studentråd diskuterade framtidens arbetsmarknad tillsammans med Gröna Studenter. Medan Akademikerförbundet SSRs ordförande Christin Johansson debatterade arbetslinjen med bland andra Arbetsförmedlingens GD Angeles Bermudez Svanqvist, Luciano Astudillo, (s) och Hillevi Engström,(m), ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

I kårhusets entré börjar Sacos inhyrda barristas se slutet på fyra dagar med ständig 10-meterskö framför kaffemaskinen. Fjolårets utnämning till bästa kaffebar har gjort Sacos servering berömd i hela Almedalen. En försiktig uppskattning säger upp emot 6 000 koppar serverade under de fyra dagarna.

”Genom livet med låga betyg – vems ansvar är pojkarnas betygsproblem”. Problemet med att pojkar får lägre betyg än flickor är internationellt. Om detta föreläste den amerikanske professorn Michael Kimmel, efter en introduktion av Sacos Anna Ekström, tillika ordförande i arrangerande delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA).

Allra sist ut den här gången är Akademikerförbundet SSR som tillsammans med IF Metall granskar krisens spår i en svensk kommun. Jönköping med tillverkningsindustri har drabbats av stora varsel och arbetslöshet. Hur klarar man välfärden i ett läge när försörjningsstödet har ökat med 20 procent?

Torsdag eftermiddag, klockan är snart tre, nu packar Saco, Studentrådet och de 16 deltagande förbunden ihop det mesta och tackar för sig i årets Almedalsvecka.

Det har varit en intensiv, nästan omtumlande uppvisning i organiserad samhällspåverkan. Ni som minns ”Fem myror… med Magnus, Brasse och Eva” kommer kanske ihåg Brasses Latjolajbanlåda. När han lyfte på locket vrålade djungelns alla vilda djur, lite så har det känts utan några som helst jämförelser i övrigt.

Vart ska Almedalen ta vägen kan man undra. Tillväxten är enorm. Sedan förra valet, 2006, har antalet evenemang ökat från knappt 500 till 1 400! Men så har också faciliteterna runt omkring, tycks det. Visst är platsbristen problematisk, men allt tycks få plats. Men kan det fortsätta och hur. Om inte, vad gör Visby då med denna notoriskt soliga vecka mitt i den, för Gotland som helhet, alltför korta turistsäsong.

Almedalen torsdag, Göran Sten

Qi gong – bra start på dagen!

Torsdag: började dagen med Qi gong vid havet, i Sjukgymnastförbundets regi. Härligt!

Förbättrad patientsäkerhet

Sveriges läkarförbund har idag haft ett rundabordssamtal om patientsäkerhet. Som exempel på åtgärder för att förbättra patientsäkerheten nämndes att alla operationssalar numera har den checklista som introducerats för några år sedan. Om jag inte missminner mig kommer den ursprungligen från USA och syftar till att alla närvarande i en operationssal (dock ej patienten) helt enkelt bockar av en lista med till synes ganska självklara och enkla punkter inför varje operation. Den har visat sig minska antalet felbehandlingar under operationer avsevärt. Rätta mig nu någon läkare om jag har fel. Jag har läst om den i läkartidningen och den har förresten använts i ett avsnitt av Cityakuten. Ett annat exempel på hur säkerheten kan förbättras är att öka patienternas (eller ”kundernas”) medvetenhet om vart de kan vända sig om de känner sig illa eller fel behandlade. Det är glädjande att höra att mycket har skett på patientsäkerhetområdet de senaste åren men också att förbättringsarbetet ständigt pågår. Berörda parter vet om att det finns mycket kvar att göra.

Anna Ekström ny minister

Anna Ekström blev handelsminister under en kort stund mot slutet av Invest Swedens seminarium om tillväxt, internationalisering och konkurrenskraft. Första åtgärden som minister skulle vara att genomföra 1990 års skattereform. Därefter skulle Anna Ekström skapa ett paket för svensk utbildning med fokus på kvalitet och åtgärder så att flickor och pojkar får de betyg som de förtjänar.
Anna har minst 16 engagemang, beroende på hur man räknar, inbokat under Almedalsveckan. Det är tydligen mer än vad den riktiga handelsministern, Ewa Björling, har.

Visby det nya Hultsfred?

15 minuters paus. 100 personer ut, roll-upsen ska bytas och ny förberedd PowerPoint till datorn. 100 personer in. Det har varit häftigt att vara med Saco i Almedalen. Det som slagit mig under veckan är den otroliga bredd som finns i politiken, i Almedalen och i Saco. Den ena stunden får man en hjärtskärande och alarmerande verklighetsbeskrivning av hur det är att leva med funktionsnedsättning genom Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter – om ”De okända hindren”. I nästa stund följer man andlöst med en fantasifull poetisk resa genom ett framtida Stockholm med Sveriges Arkitekter – ”Arkitektur och politik”.

Hultsfredsfestivalen lades ner. Jag har en idé om var alla människor tagit vägen – den småländska myllan har bytts till Visbys kullersten. Det är människor överallt. Och man märker att det är engagerat folk. Igår när jag andfådd sprang upp för trapporna till Kårhusets övervåning för att övervaka en webbsändning möts jag av en man som glatt står och filmar – med min kamera. Dessutom har han hjälp till att trycka på ett par knappar… Ett par minuter senare sitter den en glad dam i sin finaste sommarklänning i teknikhörnet med sin laptop i knät och kollar Facebook – med min nätverkskabel. Företagsamt.

Kvinnor och långa hörs minst i debatten. Innehållsmässigt säger de säkert minst lika kloka ord som övriga (män) men många mickar i små samlingsrum gör att mjukare röster och långt avstånd ger mindre volym i högtalarna. Det skulle kanske göra Sverige lite bättre om kvinnor och långa ständigt var ”myggade” -  möjligen skulle det vara bra även i andra sammanhang.

Avslutningsvis, innan en välförtjänt semester, kan jag konstatera att Almedalen och Saco var annorlunda än jag tänkt mig. Mer, av allt, på något vis.

Henrik, webbsändare Saco, gästbloggar på Sacobloggen

Almedalen 2010, onsdag

Almedalen 2010 kan ibland kännas lite väl allvarsam och seriös i överkant. Men där finns också små ”skämtbitar”, fantasifulla deltagare som lyser upp och ger perspektiv på allvaret.

Härom kvällen fick solen i långa heltäckande gula trikåer låna herrtoaletten på ett glatt fnissande presscenter. ”Det tar lite tid”, ursäktade han sig och hastade in bakom toadörren.

Utanför på gatan mötte jag en annan, mustaschprydd herre också han i tajta trikåer föreställande ett vindkraftverk. Det är inte så lätt. Kanske missade jag budskapet från trikåherrarnas uppdragsgivare, Greenpeace. Men roligt är det och positivt

I Sacos lånade kårhus, Rindi, börjar dagen med en valduell kring den nya socialfösäkringsutredning.

-Äntligen blir den av, säger morgonpassens debattledare, Anna Ekström.

Debattörerna Gunnar Axén (m) och socialdemokraternas Veronica Palm, debatterar på politikers sätt några månader före valet. Tonen är trivsam, den ena staplar fakta den andra mera känslosam i sin argumentation. Överhuvudtaget är mötena med alla enskilda politiker en av behållningarna för en Almedalsbesökare. Att se dem i full aktion argumenterande, debatterande…känns som en demokratisk vinst.

Så mycket klokare blir man kanske inte och nya fakta släpps bara ut via genomplanerade utspel, nästan. Verkligheten gör sig alltid påmind, som dagens stora politiska nyhet den om arbetsmarknadsministerns avgång.

Fastnar i kårhusets sjudande verksamhet och Psykologförbundets seminarium ”Skolan brinner! Vad kostar en misslyckad skolgång.”, eller som en av deltagarna formulerade det ”är skolan till för barnen eller barnen för skolan”.

Efter en halvtimme med psykologer och engagerade lärare är det dags för Sacos stora skatteseminarium, som blir något så sällsynt som en pedagogisk, både sakligt och politiskt begriplig genomgång av elementa i ett allt annat än lättöverskådligt skattesystem. Man tycker sig efteråt ha förstått åtminstone en del. Ett av 10-i-topp-seminarierna under årets Almedalsvecka.

Mycket tack vare Sacoekonomen, Eva Löfboms, unika rapport – läs den, men självklart också den välkomponerade panelen med socialdemokraternas Anne-Marie Lindgren, Hans Lindgren, statssekreterare Finansdepartementet och John Hassler, professor vid Institutet för internationell ekonomi, seminarieledare Anna Ekström, igen, och hon gör det väldig väl. Om alla klokheter och annat som sades kan ni läsa på annan plats i Sacobloggen.

Efter en sådan förmiddag är det läge att mer ostrukturerat låta sig föras runt i det surrealistiska Almedalsmyllret, allt under en aldrig vikande sol, intensivt blå himmel, havshorisont. Allt ackompanjerat av det ilsket mullrande motorljudet från ett konstflygplan som dyker, stiger, rollar, faller…

Dagens sista seminarium/manifestation handlar om Lavaldomen och hotet mot kollektivavtalen. ”Laval är frontlinjen i kampen mellan fackliga och ekonomiska rättigheter. Hur hotad är den svenska modellen?” Ett samarrangemang mellan LO, TCO och Saco, med Wanja Lundby-Wedin, Sture Nordh och Anna Ekström på podiet. Enigheten är, om inte total, så åtminstone stor i de viktiga frågorna.

Se seminariet i LOs webb-tv arkiv här.

Valduell: om valen till högskolan

Dagens valduell. Mikael Damberg (s) och Tobias Krantz (fp) diskuterar könstraditionella val till högskolan. Allt under ledning av Sacos ordförande Anna Ekström.

Ett eko från -78

Idag meddelar medierna att arbetsmarknadsministern avgår från sin tjänst, med omedelbar verkan. Han påstås ha hänvisat som skäl till sina barn.

Jag vet absolut ingenting om Sven Otto Littorins privatliv. Men de faktiska omständigheterna i stycket ovan väcker några minnen. I början av 1978 var min far arbetsmarknadsminister. Det var krisår och arbetslösheten hölls nere med många statliga program. Dessutom var han jämställdhetsmimister och invandrarminister. Och vice statsminister. Och partiledare. Han var nog den första politiker i en sådan position som avgick med hänvisning till sitt privatliv, närmare bestämt sina två barn. Han gjorde det med en presskonferens och med omedelbar verkan.

När jag tänker på den saken idag är jag glad för Littorins barns skull. Och för honom själv. Utan att veta något om Littorin, vet jag hur det KAN vara. Och att det inte är värt priset. Nu blir det istället en press på den forne ministern att vara en perfekt far. Det kan han nog ta. I jämförelse.

Var är SD?

Är mätt i magen efter Läkarförbundets och Nykterhetsrörelsens alkoholfria mingel, med te, äppelpaj och scones. Mums!

På väg hit noterade jag att Nationaldemokraterna hade torgmöte på Donners Plats. Då slog det mig; var är Sverigedemokraterna? De kandiderar väl ändå till riksdagen i höst? Och gott om seminarier, där deras politik diskuteras, är det i alla fall i Visby. De kanske finns här, men om de gör det så är de inte särskilt synliga. Eller så är jag helt enkelt lyckligt lottad, som sluppit konfronteras med dem!

Facklig ekumeni?

Vad bör göras när det gäller lavaldomen? På vilket sätt kommer den svenska modellen påverkas? Det diskuterade LO, Tco och Sacos respektive ordförande. Och eftersom det är ett valår finns även Sven-Erik Österberg (s) och Anna König (m) på podiet.

Fria autonoma parter som reglerar arbetsmarknadens villkor. Det är den Svenska modellens viktigaste ingrediens, enligt Anna Ekström.

Om vi börjar med att påverka lagstiftaren på EU-nivå riskerar vi att gå ur i askan i elden. De som idag har makten kommer inte skriva ett för Sveriges förhållande bättre utstationeringsdirektiv.

Inskränkning av strejkrätten är inte bra men efter att ha läst domen så förstår inte Anna Ekström hur vi ska kunna komma undan just den negativa effekten. Det måste vara bättre att överlåta diskussionen till arbetsmarknadens parter som bör lösa detta genom vanliga förhandlingar.

Golvet har blivit både rak och väggar, vi får inte teckna bättre avtal eller avtal som omfattar fler områden. Och det är ett problem enligt Wanja Lundby Wedin.

Nej, någon 100% samständighet bland de tre ordförandena finns inte. Man gillar inte Lavaldomen, det står klart för åskådarna. Det ska finnas ett kollektivavtal hos en utländsk arbetsgivare i Sverige där innehållet ska vara likvärdigt med svenska förhållanden tycker Anna. Sture och Wanja håller med, men vill att de ska vara ett svenskt kollektivavtal.

Men vad tycker arbetsgivaren i form av Svenskt Näringsliv? Det vet vi inte riktigt. Det finns olika uppfattningar bland arbetsgivarorganisationerna också. Rent generellt tycker jag att Svenskt Näringsliv på ett mer aktivt sätt måste ta ett ansvar för den svenska modellen. Oavsett lavaldomen.

Och det är nu det blir problematiskt för mig. Om vi försöker påverka lagstiftaren på europeisk nivå riskerar vi att det drar i väg åt fel håll. Allstå återstår den svenska modellen med förhandlingar mellan parterna. Men vi vet inte om vad arbetsgivaren tycker i olika delar. Vilket förhandlingsutrymme som finns är oklart. Men jag tror nog att det är bättre att lita till den svenska modellen med förhandlingar och göra det bästa av den olyckliga domen.

Se seminariet i LOs webb-tv arkiv här.