Redan under utbildningen till lärare började jag engagera mig för en bättre lärarutbildning och blev engagerad i Lärarnas Riksförbunds studerandeförening. Hur kul som helst! Och nyttigt. Studiemedelssystemet var i fokus när jag arbetade med studentfrågor på Saco 1990. Innehållet i lärarutbildningen och dess förutsättningar till att skapa bra lärare var alltid aktuellt när jag arbetade på LR. Även dimensioneringen och antalet orter rådbråkades – kan verkligen lärarutbildningen hålla lika hög kvalitet på alla ställen i landet? 

När jag arbetade på DIK diskuterades bland annat innehållet i media- och kommunikationsvetenskapliga utbildningarna. Hur står de sig i ett internationellt perspektiv? Vad händer med de som läst på bibliotekarieutbildningen efter avslutad utbildning? Så nog har den högre utbildningens problem och möjligheter funnits med mig sedan den där dagen för 26 år sedan. 

Och utbildning är viktigt. Det ligger i individernas och samhällets intresse att så många som möjligt skaffar sig en så god utbildning som möjligt, av ekonomiska skäl lika väl som av omsorg om väsentliga mänskliga och kulturella värden. Saco gillar utbildning. Vi vill att så många som kan och vill ska kunna läsa på universitet. Men det måste vara utbildning med kvalitet, hög kvalitet! 

Sveriges akademiker håller med. Ökad kvalitet i utbildningssystemet tycker 86 procent av akademikerna är en mycket eller ganska viktig sakfråga i det kommande riksdagsvalet (läs mer om Sacos valundersökning här).  

Tyvärr är inte den högre utbildningen den mest debatterade frågan i den politiska debatten idag. Här kommer några påståenden som politikerna borde diskutera och ta ställning till: 

För att utbildningen ska fungera är goda lärare en grundförutsättning. Det är viktigt att lärarna får de arbetsvillkor och den erkänsla som krävs för att yrket ska få den dragningskraft som behövs.

Arbetslivet måste bli bättre på att ta tillvara dem som genomgått högre utbildning och forskarutbildning. Glappet mellan utbildning och arbetsliv måste minska, i första hand genom utbyggd vägledning och en kraftig utbyggnad av praktikplatser inom alla utbildningar där det är meningsfullt.

Tiden vid högskolan måste utnyttjas bättre. Med fler lärare kan studierna bli intensivare och undervisningstiden öka.

Det är några viktiga områden som årets valrörelse borde handla om. Men om man villl spetsa till det diskuterar politikerna hellre gårdagens kunskaper på arbetsmarknaden (läs skatten för pensionärerna) än förutsättningarna för morgondagens kunskapssamhälle. Tänk om vi kunde få en kamp om vilka partier som satsar mest på högre utbildning och forskning också! 

Å andra sidan, så tycker jag inte att jag har missat något viktigt ändå. Höjdpunkterna under partiledartalen rapporteras alltid i nyhetsmedier, men de spontana mötena, de goda seminarierna, och de högljudda diskussionerna – det är därför så många åker till Almedalen, från intresseorganisationer, fackförbund, och allmänheten. Idag presenterade sig en kvinna lågmält på ett seminarium, ”jag representerar väl den vanliga allmänheten”. Ja, den vanliga allmänheten är nog så diskussionslysten som vilken partiledare som helst, i alla fall i Almedalen.

Så, jag tar nog det principiella beslutet, att partiledartalen inte alls är höjdpunkten i Almedalen. De är bara ytterligare ett arrangemang bland de övriga 1 395. Och nu ska jag iväg på ett annat, minst lika viktigt inslag.

Om vi ska få personal till framtidens skolor, vårdcentraler och sjukhus måste såväl kommunala som privata arbetsgivare klara av att belöna duktiga medarbetare med högre löner. Och bästa sättet att få dem att göra det är att ge personalen möjlighet att byta arbetsgivare – eller starta eget – om man inte får den löneutveckling och den möjlighet att utöva sin kompetens som man önskar.

Många akademiker vill gärna starta eget. Orsakerna är dels möjligheten att tjäna pengar, men för kvinnor är det i första hand drivkraften att få utvecklas i sitt yrke. Tänk vad mycket oförlöst kreativitet det finns inom offentliga sektorn – som verkligen är i behov av all utveckling och produktivitetshöjning som den bara kan få!

Rykten florerade naturligtvis om att Elin inte var på riktigt, ingen hade till exempel träffat Elin, trots kommentaren på Sacobloggen: ”Klart Elin finns visst. Jag såg henne igår!”.

Att skapa fiktiva bloggare, är det ok? Jag tycker det förtar en del av charmen med sociala medier, nämligen att det är människor bakom skärmarna. Bakom twitter-konton, bloggar, facebook-friend-requests, det är meningen att där ska finnas en person. Det är skillnaden mellan media, och social media. Finns där ingen person, ja då blir det bara marknadsföring och reklam. Reklam berör inte, reklam gör inte skillnad. Människor gör skillnad.

Unga människor är inte statistik, där håller jag med CUF. Men unga människor är heller inte reklam. Unga människor blir precis lika sura som gamla människor, över att förminskas. Vare sig det är till statistik, eller till marknadsföring.

En arbetssökande bloggare som finns på riktigt, jag har inte sett honom men jag har i alla fall pratat i telefon med honom. Det är Niklas. Och han genomskådade också CUF mycket tidigare än Rapport. Niklas jobbar just nu med SSUs sommarkampanj, och i augusti hoppas han på ett nytt, spännande uppdrag. Vill du veta mer om Niklas jobbsökande, så kom till Saco Studentråds seminarium i Almedalen: Klipp dig och skaffa ett jobb! Så får du träffa en riktig jobbsökande bloggare.

CUF är naturligtvis också välkomna! Även om Elin Monday har fått förhinder, så att säga.

På tal om Almedalen, om du ska dit så håll utkik efter Sacos Almedalsprogram där alla seminarier och arrangemang finns samlade i ett behändigt fickformat! I år är programmet, som vanligt, tjockare än någonsin. Och härligt Sacorosa!

 Det var en bra början på ett spännande ämne men sen blev det en budgetfråga om hur mycket eller lite man satsat på komvux. Ganska förutsägbart och tråkigt om ni frågar mig. Och detta ekonomiska prat återkommer alltför ofta när skolpolitiker debatterar. Berätta mer om era visioner för den svenska skolan istället! Jag vet faktiskt inte vad som ska hända med skolan efter valet 2010 mer än att politikerna tycker att skolan är viktig. Och det är ju i och för sig en bra början. Det vore ju tråkigt om skolpolitikerna inte tycker skolan är viktig!

Nu ut i ett fantasktiskt somrigt och varmt Visby. Undrar om det räcker med att äta glass till lunchen?