Som federation av de akademiska fackförbundens studentsektioner kan vi inte annat än applådera åt SFS nuvarande ordförande Camilla Georgssons inlägg i anställningsbarhetsdebatten. Akademiska yrken kräver alla en vetenskaplig grund att stå på. Dagens sanning är inte huggen i sten utan arbetslivet behöver studenter som kan anpassa sig efter morgondagens villkor. Specifik företagskompetens lärs bäst ut på företaget. Förståelsen och kunskapsbasen byggs i högre utbildning. Viktigt för arbetstagaren, också viktigt för företag. Rörlighet på arbetsmarknaden gynnar alla. För spetsiga utbildningar underlättar inte direkt en flexibel arbetsmarknad.

Med detta grundantagande så blir debatten kring anställningsbarhet lätt för enspårig. Precis som allt annat i samhället så är det alldeles för lätt att fokusera på det som är lätt att mäta. I en av Umeå Universitets fönster kan man hitta denna lilla installation:

Klart att det är lockande att mäta kvalitet i något som går att räkna. Hur många studenter som går arbetslösa efter utbildning ställt mot hur många som får jobb. Men detta är problematiskt på flera sätt.

Först och främst finns ingen vettig definition på anställningsbarhet. Om det enbart handlar om att studenterna får jobb så har våra lärosäten redan lyckats. Arbetslöshetssiffrorna hos personer med högre utbildning är väsentligen lägre än hos dem med lägre utbildning. 2008 var arbetslösheten hos högskoleutbildade 3,0 procent enligt Statiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar.

Problemet för nyexaminerade är inte att de går utan jobb. Utan att de får fel jobb. Att utbilda sig fem år för att sedan ta ett liknande arbete som man kunnat ta innan utbildningen är otroligt kostsamt både för samhälle och studenten. Studier visar också att om studenten är överkvalificerad för det första jobbet kommer detta ha verkningar hela vägen fram till och med pensionen.

Dessutom är arbetsmarknaden snabbt föränderlig. Att forma detaljerade kunskapsmål för studenter idag leder till att de kommer ut till dagens arbetsmarknad med utbildning för gårdagens. Yrkeslivet är i ständig utveckling. Med en stabil kunskapsbas och ett vetenskapligt tänkande är man rätt rustad för att hantera förändring.

Högre utbildning har också ett viktigt ansvar för att utveckla vetenskapen genom forskning och forma kritiskt tänkande individer åt samhället. Något som är en oerhört viktig bult i ett väl fungerande lärosäte. Men oändligt mycket svårare att mäta.

Att studenter får rätt jobb efter examen gynnar alla. Men begreppet anställningsbarhet är fel väg att gå. Debatten kring ökad samverkan mellan universitet och näringslivet är däremot välkommen. Akademin måste ta ett större ansvar med praktikkurser som ger högskolepoäng och bättre studie- och yrkesvägledning. Samtidigt; om näringslivet vill att studenterna ska förstå vad som krävs av dem som nyexaminerade måste näringslivet vara närvarande under utbildningens gång. Fler handledare till ex-jobb, mer gästföreläsningar och erbjuda fler relevanta sommar- och extrajobb.

Som Sveriges största fackliga studentorganisation vill vi också slå ett slag för utbildningens användbarhet. Önska SFS lycka till på sin kongress och sträcka ut en hand för att driva denna och andra frågor i vårt gemensamma fält tillsammans. En enad studentrörelse är en stark studentrörelse.

Maria Ehlin Kolk är Saco Studentråds ordförande och ikväll på väg mot Lund, sommaren och SFS fullmäktige.

Det finns dock en hel del problem med det kvalitetsutvärderingssystem som ligger till grund för utvärderingarna. Systemet har varit väldigt kritiserat, bland annat för att det fokuserar så starkt på resultat vilket många inte anser fångar utbildningarnas kvalitet. Eftersom utvärderingarna är tänkta att påverka resurstilldelningen, i form av en kvalitetspeng som ska uppmuntra de med höga omdömen, blir problemen med systemet extra viktiga att diskutera.

Att kvalitetsgranska utbildningar är en uppgift som Högskolverket haft länge. Det som är unikt med den i dag publicerade granskningen är att det är den första inom det nyligen reformerade kvalitetsutvärderingssystemen. Denna reform vållade en stor debatt inom högskolevärden. Högskoleverket presenterade först i egenskap av expertmyndighet ett förslag till nytt system vilket regeringen valde att frångå till förmån för ett av utbildningsdepartementet utarbetat system.

Högskoleverkets av regeringens ratade förslag innehöll bland annat en del som bedömde utbildningens process.  Denna del skulle medföra en granskning av hur undervisningen utformades så att den uppfyllde samtliga mål som finns i examensbeskrivningen. Utbildningarna skulle även få visa hur den successiva fördjupningen var upplagd under utbildningens gång, den så kallande progressionen. Det nuvarande kvalitetsutvärderingssystemet fokuserar istället på utbildningarnas resultat, det vill säga vad som uppnås. Detta skiljer sig från tidigare utvärderingssystem där fokus låg på de förutsättningar som fanns för utbildningen och dess process.

Nuvarande kvalitetsutvärderingssystem innehåller ett antal komponenter men störst vikt tillmäts de självständiga arbetena som studenterna skriver i slutet av utbildningen.

Just kombinationen av det ensidiga fokuset på utbildningens resultat och den stora tyngd som läggs vid studenternas självständiga arbete är olycklig. Alla utbildningar har inte självständiga arbeten och några utbildningar producerar ett mycket litet antal arbeten vilket gör att de får utvärderas på annat sätt. Det är ett stort problem att systemet inte utvärderar alla utbildningar på samma sätt. Ett grundkrav som borde kunna ställas på ett utvärderingssystem är att alla utbildningar kan utvärderas på någorlunda lika villkor och med liknande metodik.

Dessutom kan man fråga sig om det är studenternas eller utbildningens kvalitet man fångar genom att titta på de självständiga arbetena.  Resultatet behöver inte säga något om hur mycket studenten utvecklats och lärt sig, det vill säga hur mycket dennes humankapital ökat. En högskola som har väldigt duktiga studenter kan nå bra resultat, utan att utbildningen håller särskilt hög kvalitet. Samtidigt kan en högskola som når sämre resultat ändå ha bidragit stort till studentens utveckling och förmåga.

Ett annat problem med att använda självständiga arbeten är att det är omöjligt för bedömaren att avgöra hur mycket av uppsatsen som är studentens egen produkt och hur mycket som är handledarens. De självständiga arbetenas avgörande betydelse kan medföra att institutionerna uppmuntrar sina uppsatshandledare att hjälpa studenterna mer, vilket kan leda till mycket bättre uppsatser, utan att studenterna själva bidragit till detta.

Studenternas erfarenheter mäts bland annat genom så kallade alumnenkäter. Detta medför en speciell typ av problem. Det är rimligt att anta att svarsfrekvensen från före detta studenter varierar mellan utbildningar. Dessutom kommer antalet möjliga respondenter variera mellan olika utbildningar.

Slutligen ska samtliga komponenter vägas ihop, och nu är första gången vi ser detta i praktiken. Utifrån de utvärderingar vi hunnit läsa igenom verkar det också som att de självständiga arbetena varit den huvudsakliga beslutsgrunden.

De utbildningar som fått det lägsta betyget, bristande kvalitet, har ett år på sig att åtgärda bristerna. Om inte dessa åtgärder bedöms tillräckliga drar Högskolverket in examenstillståndet.

När det omvända händer och utbildningen får bedömningen mycket hög kvalitet kommer Regeringen med Högskoleverkets bedömning som vägledning att tilldela det aktuella lärosätet en större summa medel. Detta ska börja gälla från 2013. Till slut kommer det att handla om ca 295 miljoner årligen. Dock tillfaller de ökade anslagen lärosätet och inte den enskilda utbildningen vilket är anmärkningsvärt.

Att premiera kvalitet är bra men det finns som sagt många invändningar mot det utvärderingssystem som ligger till grund för de utvärderingar som publicerats idag. Det är dock rimligt att vänta med att reformera systemet tills samtliga utvärderingsomgångar är klara och alla utbildningar utvärderats. Något man däremot bör stoppa omedelbart är att utvärderingarnas resultat ska påverka resursfördelningen.

Ovan nämnda invändningar mot kvalitetsutvärderingssystemets utformning gör det svårt att se att den planerade fördelningen av resurser ska kunna genomföras. Överlag är det svårt att mäta kvalitet och det är tveksamt att tilldela resurser efter något som är så svårt att fånga. Systemet är inte heller särskilt kvalitetsdrivande, utan mer fokuserat på kontroll. Det finns också en risk att lärosätenas kvalitetsarbete koncentreras till det mätbära, på andra kvalitetsaspekters bekostnad.

Linda Simonsen, ekonom med ansvar för utbildning och forskning.
Andreas Bokerud, studenthandläggare.

Visst är det fint att regeringen äntligen reagerar.  Villkoren har varit alltför dåliga alltför länge. Men precis som jag sa i söndagens Ekot blir man ju lite provocerad. Björklunds förslag är nämligen bara en bit på vägen. Idag är verkligheten att en doktorand alltför ofta går på stipendier eller utbildningsbidrag. Trots att en forskarutbildning faktiskt är en doktorandtjänst. Detta innebär att doktoranden omfattas av lika dysfunktionella eller sämre socialförsäkringssystem som studenter. Vilka går att läsa mer om i Studielinjen.

När två av fyra år kvartstår på doktorandtjänsten måste en doktorand på utbildningsbidrag anställas. Regeringen vill nu ändra detta till enbart ett år utan anställning. Men fortfarande återstår då ett år utan lön och social trygghet. Visst är ett år mindre än två. Men om Björklund nu menar det han säger i Ekot att förändringen är ”ingen stor kostnad för högskoleväsendet” – varför går han inte hela vägen?

Även den förslagna förändringen om att alla lärosäten i framtiden måste teckna försäkringar för social trygghet för doktorander som går på stipendier är bra. En förbättring till det bättre men fortfarande är nästan alltid en anställning att föredra.

I Saco Studentråds rapport Utbildning straffbart tog vi ställning för länge sen:

•   Öka resurserna till forskarutbildningen och avskaffa utbildningsbidrag och stipendier som finansieringsformer. Då kan doktorander ges doktorandanställning under hela forskarutbildningen, vilket garanterar tillgång till de ekonomiska trygghetssystemen

Vill Björklund ha en forskarutbildning i världsklass måste han gå hela vägen.

Högskolorna konkurrerar om studenterna och varje högskola försöker visa att just den har de bästa utbildningsalternativen. Därför behövs det överskådlig och lättillgänglig information om kvaliteten på utbildningar och konsekvenser av olika utbildningsval. Men denna information är mycket svår att hitta idag.

Rankningar av utbildningar vid olika högskolor är ett sätt att samla information. En sådan presenterades nyligen i tidskriften Fokus. Rankningar förkommer i hela världen och de allmänna problemen är välkända. Några problem med Fokus senaste ranking diskuteras här.

Utöver de statistiska problemen med rankningen finns det en mängd tolkningsproblem. Det kan exemplifieras på många sätt. Men låt oss ta Handelhögskolans toppranking som ett exempel. Handelsstudenter har i regel höga betyg från gymnasiet och kanske är de också mycket studiemotiverade.

Under studietiden kanske de hjälper varandra fram till bra examensuppsatser som arbetsgivarna gillar och belönar med höga löner. De välmeriterade forskarna behöver inte lägga någon extra tid på undervisning (för de vet att studenterna ändå pluggar hårt och gör bra grupparbeten) utan kan ägna mycket tid åt forskning. Om det är så är det studenterna som gör Handels inte tvärtom.

Ett annat exempel är Umeå Universitet som Fokus ger en topplats på mest lärararledd undervisning men inte när det gäller studenternas lön efter examen. Det ena hänger ihop med lärosätet medan det andra handlar om studentens karriär efter examen. Detta öppnar för en lärosätestolkning. Lärosätet ger mycket lärarledd undervisning för att studenterna har gjort andra gymnasieval och har andra förutsättningar än Handelsstudenterna.

Men den stora mängden undervisning gör att studenterna klarar studierna och den lön de får är visserligen lägre än Handelsstudenternas men kanske mycket högre än den de skulle ha fått utan Umeås topplacerade lärarledda undervisning. Om det är så är det lärosätet som ligger bakom resultaten, och inte studenterna.

För någon som inte har stor metodkunskap och mycket information om högskolan är det förstås väldigt svårt att själv upptäcka vad som döljer sig bakom ett lärosätes tabellplacering. Detta gäller även bristerna i den typ av information som presenteras på sajten hogskolekvalitet.se som vi har kommenterat tidigare och som även andra har kommenterat. Se till exempel Högskoleverket, TCO, och SvD.

Informationen på hogskolekvalitet.se har en del statistiska brister. Men vid sidan av det är det problematiskt att den endast innehåller ett kvalitetsmått; samverkan med arbetslivet. I övrigt redovisas etableringsgrader och löner efter utbildningen, vilka inte behöver bero på utbildningens kvalitet. De kan lika gärna vara en produkt av studentens egen förmåga, utbildningsinriktningen eller löneläget på högskoleorten.

Det är missledande och förvirrande för studenterna att en domän med adressen hogskolekvalitet.se knappast innehåller någon information alls om högskoleutbildningars faktiska kvalitet. Det är också olyckligt att den här typen av information ofta presenteras på ett sådant sätt att det lätt uppfattas som att det finns ett enkelt samband mellan val av lärosäte, utbildning och framgång på arbetsmarknaden.

Både ranking och undersökningar som hogskolekvalitet.se har brister och det går inte att använda dem som beslutsunderlag för studieval eller som mått på högskolans kvalitet. Samtidigt behövs det samlad information om utbildningars kvalitet och vilka typer av jobb som utbildningarna leder till. Exakt hur den ska se ut och presenteras borde både högskolesektorn och regeringen fundera mer på. Men det finns några faktorer som är viktiga att tänka på.

Information om studenterna måste bygga på stora statistiska underlag och registerdata måste vara basen. Där det statistiska underlaget är svagt ska det tydligt framgå att det finns problem eller ännu hellre ska ingen information alls visas i dessa fall. Det gäller förstås även enkätundersökningar.

Rankningar utgår ifrån att alla studenter tycker likadant men så är det inte i verkligheten. Istället värderar vissa fritiden högre än karriärmöjligheterna, andra tycker lärarnas forskning är viktigare än hur mycket undervisning de får. Vissa vill ha bra bibliotek medan andra vill ha bra studentbostäder att plugga i och så vidare. Den informationen ska självklart inte vägas ihop till ett index utan presenteras separat för olika lärosäten och bokstavsordning är en naturlig sortering. Varför det inte finns något enkelt samband mellan olika faktorer som är kopplade till utbildningen och hur det sedan går för studenterna på arbetsmarknaden bör också framgå tydligt och förklaras.

Det är svårt att välja en högskoleutbildning och det är viktigt att de blivande studenterna är medvetna om det. Det går inte att okritiskt titta på rankinglistor eller hur det gått för tidigare studenter. Är man osäker på vad man vill är det bättre att ta ett enklare arbete och fundera en termin till. Vet man vad men inte var man ska läsa, kan man jämföra orter efter några egna kriterier.

Det är också viktigt att de blivande studenterna är kritiska till kvaliteten på den information de möter och ifrågasätter de enkla samband som så ofta målas upp. Men så länge det saknas en bra sajt som trovärdigt sammanställer utbildningsinformation kommer tyvärr många studenter att ta beslut på felaktiga grunder och ångra sin utbildning efter några år.

Håkan Regnér och Linda Simonsen är utredare på Saco och arbetar bland annat med frågor som rör lönebildning, forskning och utbildning.

Det låter givetvis oroväckande, men med tanke på att andelen högskoleutbildade i befolkningen också ökat kraftigt under samma period är det kanske inte så konstigt att alltfler akademiker behöver skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Bättre då att mäta arbetslösheten på vanligt sätt, det vill säga antalet arbetslösa i förhållande till arbetskraften. Enligt EU:s statistikbyrå, Eurostat, var 4 procent av alla med minst två års efter­gymnasial utbildning i Sverige arbetslösa 1995. Några konjunktur­svängningar och inte minst definitionsändringar senare hamnade arbets­lösheten för samma grupp på 3,8 procent ifjol.

Naturligtvis är arbetslös­hetstalen för 1995 respektive 2011 inte helt jämförbara med varandra på grund av att såväl arbetslöshetsbegreppet som utbildnings­klassificeringen ändrats under perioden. Trots det vågar jag ändå påstå att arbetslösheten bland akademiker ligger på ungefär samma nivå idag som 1995. Det intrycket får man inte av inslaget i Rapport.

En akademisk examen har aldrig varit och kommer aldrig att vara en garanti mot arbetslöshet. Däremot minskar den vanligtvis risken för att bli arbetslös. Gräver man vidare i Eurostats statistik för 2011 ser man att arbetslösheten bland dem med gymnasial eller mindre än två års efter­gymnasial utbildning uppgick till lite drygt 7 procent och till hela 17 procent bland dem med högst förgymnasial utbildning. Störst risk för arbetslöshet löper således dem som inte har en fullständig gymnasie­utbildning.

Det är dock inte bara nivån på utbildningen som påverkar arbetslöshets­risken. Utbildningens inriktning är väl så viktig. Det framgår inte minst av Arbetsförmedlingens statistik om arbetslösheten bland akademiker som redovisas på Saco Arbetsmarknadsdata. Det är framför allt personer med konstnärliga eller naturvetenskapliga utbildningar som löper störst risk att bli arbetslösa, medan utbildade inom pedagogik eller hälso- och sjukvård blir arbetslösa i mycket begränsad omfattning.

Den bilden stämmer väl överens med den undersökning om etableringen på arbetsmarknaden som Högskoleverket presenterade i slutet av 2011 och även med en nyligen publicerad studie från Svenskt Näringsliv. Även i de fallen visar det sig att nyutexaminerade akademiker inom humaniora och teologi, konstärligt område samt naturvetenskap har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än de som utbildat sig inom andra områden.

Enligt Svenskt Näringslivs studie var 82 procent av studenterna sysselsatta 6-12 månader efter examen. Av dem hade 67 procentenheter ett kvalificerat jobb. Givetvis vore det önskvärt om fler akademiker arbetade direkt efter examen och dessutom med jobb som motsvarar deras utbildning. Samtidigt kan det mycket väl vara så att många medvetet går in på en lägre nivå eftersom man räknar med att snabbt kunna avancera inom företaget. Positivt är dock att andelen med kvalificerade jobb ökat jämfört med deras tidigare studier. Av någon anledning nämner SN ingenting om det i rapporten.

Jag och min kollega Eva Oscarsson har skrivit ett PM om arbetslösheten för unga akademiker. Läs gärna det.

Fackförbundet Vision har också förstått vikten av att ha in studenter med framtidsperspektiv i sin förbundsstyrelse. De verkar dock ha missat den viktigaste poängen, att organisera studenterna demokratiskt och erbjuda dem plattformar för sitt engagemang.

Förra året satt jag som vice ordförande i Saco Studentråd och hade då uppgiften att slutföra en sammanställning över Sacos alla studentsektioner. Eftersom Saco samlar medlemmar efter profession samlas våra studenter också efter sitt framtida yrke. Exempelvis samlas de framtida läkarna som medicinestudenter, kulturvetarna hos DIK student och teknologerna hos Sveriges Ingenjörer. Professionstillhörigheten skapar gemensamma frågor att driva över geografiska gränser.

Studenterna i Saco rekryteras inte enbart för att höja medlemsantalet. De rekryteras för att det är självklart att prata om såväl grundutbildningsfrågor som fortbildningsfrågor och pensionsfrågor i ett fack- och professionsförbund. Dessutom finns ett framtidsperspektiv i alla frågor. Och här gör Saco Studentråds studentsektioner skillnad.

Sacos förbund är olika och våra studentsektioner i Saco Studentråd är olika. Gemensamt har vi dock någon form av demokratisk organisering av studenter. Vissa förbund har en mer traditionell struktur som Medicine Studerandes Förbund med lokalavdelningar med fullständiga styrelser och årsmöten på varje ort där läkarutbildningen finns. Andra tillämpar mer nytänkande sätt som Sveriges Ingenjörer med sina teknologval på internet.

Det viktiga är att studenterna erbjuds en plattform för sitt engagemang och en möjlighet att få påverka sin framtida profession genom sitt fackförbund. Vi i Saco har också en bit kvar till perfekta lösningar för alla studentsektioner. Men vi har kommit en bra bit på vägen, vilket vårt växande medlemsantal visar.

Förra helgen hade Saco Studentråd medlemsråd och nära alla 19 studentsektioner var samlade. Vi diskuterade vårt nya politiska program och det engagemang vi samlar är fantastiskt. Saco Studentråd driver frågor inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken för att förbättra studenters och nyexaminerades situation. Och tack vare alla engagerade medlemmar i Sacos studentsektioner vet jag att vi kommer att fortsätta växa och påverka studenternas värld till den bättre.

Maria Ehlin Kolk, stolt ordförande för Saco Studentråd 2012

I fem, sex års tid reste jag runt på olika universitet och var med på olika mässor där studenter och arbetsgivare visade upp sig för varandra. Båda sidor ville plocka russinen ur kakan och träffa rätt i sin rekrytering eller komma in på det flashigaste företaget. Det var ofta roliga tillställningar där den som var mest framåt kunde få in den berömda foten. I sällsynta fall lyckades någon boka in en anställningsintervju och jag vet några som fick jobb på studs.

Bazaren är så mycket mer än en arbetsmarknadsdag på universitetet. Jag vet inte vad som gör stämningen så mycket mer intensiv. Kanske är det mångfalden av olika kulturer och språk. Men det är något mer som ger en annan udd. Besökarna är på olika ställen i livet. Olika världar möts på många plan. Att det är mitt i Stockholm lockar säkert också in många nyfikna spontanbesökare. Tiotusen besökare trängs i Kulturhuset på två dagar.

Så fila lite på ditt CV och ta med det till Kulturhuset i helgen. Vem vet, om några månader kanske du har fått ett nytt jobb via en kontakt på Jubileumsbazaren. Vi på Saco och flera andra utställare erbjuder möjlighet för dig att pröva på en anställningsintervju. Missa inte den chansen. Samtliga arbetsgivare från förra året angav i utvärderingen att de träffade personer som de ville anställa. I år är det också premiär för Starta eget –caféet. En egen avdelning på Sergels torgs gatuplan med en serie spännande föredrag exempelvis 5 steg till eget företag.

Arbetsförmedlingen berättar om läget på arbetsmarknaden och Landstinget beskriver vägen till legitimation för läkare, sjuksköterskor och tandläkare med examen utanför EU. Ännu fler föredrag hittar du här.  Själv kommer jag visa och prata om Omstart som är Sacos webbsida för nyanlända akademiker.

Det har tidigare saknats en plats med samlad information riktad till personer med utländsk utbildning. Omstart är unik genom att den innehåller allt från allmän information om den svenska arbetsmarknaden till specifika uppgifter om det som är viktigt att veta för olika yrkesgrupper. Sacos förbund har plockat ut det viktigaste att veta om olika yrken.

Omstart lanserades för ett år sedan på Bazaren. Nu har vi utvecklat och förbättrat Omstart och den nya versionen har precis lanserats. Vi kommer fortsätta att förbättra innehållet och utöka antalet yrken under året för att flera ska få en riktig Omstart på sin karriär i Sverige. Målet är att alla akademiker ska kunna starta sin karriär så snabbt som möjligt. Oavsett om du som hjälper dig att etablera dig på nytt på den svenska arbetsmarknaden.

Om du är nyfiken på att veta mer om arbetsmarknaden och utbildningar i Mälardalen, kom till Kulturhuset. Vi ses i vimlet!

Till exempel visar Marie Gartell och Håkan Regnér i en studie som kom för några år sedan att hela variationen i inkomster mellan kvinnor som har studerat vid olika högskolor förklaras av val av arbetställeort. Eller uttryckt på ett annat sätt, tar man hänsyn till regionala val av arbete så finns det inga inkomstskillnader som kan hänföras till lärosäte. Uppenbarligen kan man inte använda studenternas inkomster som mått på högskolans kvalitet.

Det är inte lättare att använda andra individrelaterade utfallsmått som kvalitetsindikatorer. Hur fort man får arbete, i vilken bransch man arbetar eller hur relevant utbildningen är för arbetet beror lika mycket på studenten själv. Det är inte omöjligt att man väljer ett mindre kvalificerat arbete i en bransch som erbjuder relativt lägre löner utanför storstadens karriärarbetsmarknader om man istället kan utveckla sina fritidsintressen.

Den här typen av individuella val kan mycket väl ligga bakom skillnader mellan studenter som har läst vid olika lärosäten. Men det går inte att koppla det till lärosätet inte ens med avancerade analyser av högskolevalet.

Mer komplicerat blir det om man antar att högskoleutbildningen har gjort det möjligt att fatta just de beslut man fattar. Studenter kan tack vare utbildningen ha insett att de kan ta ett arbete som inte motsvarar utbildningen i en del av landet där relativlönerna är låga för att de till exempel ur sitt eget perspektiv vill ha mer fritid eller ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vill vara med och utveckla regionen. Ur ett kvalitetsperspektiv är det snarare att betrakta som positiva än negativa effekter av utbildningen.

Trots att det förhåller sig på det här sättet har individuella utfallsmått börjat spridas som kvalitetsindikatorer. Regeringen har en utfallsorienterad syn på högskolans kvalitet. Det märks tydligt i det nya kvalitetssäkringssystemet som är inriktat mot resultatet av utbildning.

Utfallsfokusering har slagit igenom även på annat håll. Svenskt Näringsliv har till exempel utvecklat en hemsida som till stor del bygger på sådana mått. De mått som kan tas fram där säger ingenting om högskolans kvalitet, trots att det är hemsidans namn. Urvalen som ligger till grund för deras resultat är så extremt små att resultaten knappast kan generaliseras ens till andra studenter som gick samtidigt. De ger inte heller något stöd till blivande studenter som skulle vilja vet mer om de utfallsmått som presenteras. Självklart kan de inte heller kopplas varken till utbildningens eller till högskolans kvalitet.

Kvalitetsmått behövs, men vilka mått som ska användas och hur de ska tas fram kräver mer analys än de snabbt hoprafsade försök som vi ser idag. Framförallt måste kvalitetsmåtten hänga ihop med de faktorer som gör att utfallen blir som de blir. Utfallsmåtten ska vara ett komplement men de kan inte värderas utan att hänsyn tas till skillnader i studenternas bakgrund. Inte heller kan måtten bortse från att sysselsättningsmöjligheterna varierar mellan olika delar av landet.

Håkan Regnér och Linda Simonsen är utredare på Saco och forskar bland annat om lönebildning och utbildningsfrågor.

I stället är det programmet ”En bok en författare” som kommer att få din puls att rusa.

I kväll intervjuas nämligen Sacos ekonom Lena Granqvist om antologin ”Livslön”, en bok som garanterat förändrar din syn på arbetsmarknaden och samhället i stort.

Begreppet livslön rymmer många aspekter. Storleken på vår samlade lön under livet påverkas inte bara av skatter och yrkesval utan även äktenskap och barn.

Varför är det så att gifta män tjänar mer än sina ensamstående kollegor? Varför har äktenskapet motsatt effekt på kvinnors löner?  Och vilka signaler sänder det till våra unga när en universitetsutbildning i dag för många är en ekonomisk förlustaffär jämfört med att börja jobba direkt efter gymnasiet? 

När vi pratar lön i dag så gör vi det oftast i form av månadslöner och i enstaka fall om årslöner. Men det ger en skev bild av läget. Som akademiker har du förutom att ha dragit på dig ett antal hundratusen kronor i studieskulder dessutom stått utanför arbetsmarknaden i kanske fyra, fem år. Det får givetvis konsekvenser för din samlade inkomst i livet, vilket i slutändan styr din pension.

Som akademiker ligger du alltså redan innan du hunnit börja jobba på minus jämfört med dina gymnasieutbildade kompisar. Och det är pengar som du måste tjäna in under ett kortare yrkesliv. För att det ska gå måste det finnas möjligheter att göra lönekarriär inom ett yrke.

Så här i början på det nya året presenterar många Sacoförbund statistik över 2011 års löner. Där går det till exempel att utläsa att en bibliotekarie med 40 års erfarenhet tjänar 20 procent mer än en nyutexaminerad, drygt 5 000 kronor i månaden. Vi pratar alltså om 40 års erfarenhet här.

För civilekonomer i privat sektor ser det däremot helt annorlunda ut. Där är motsvarande skillnad 135 procent, eller 35 000 kronor i månaden.

Även bibliotekarier bör kunna göra en liknande lönekarriär. Och arbetsterapeuter, lärare och biologer med flera. För att det ska vara möjligt krävs det lönespridning. Det är helt enkelt nödvändigt för att vi ska kunna få en bra löneutveckling genom hela livet.

Om det här och mycket mer kommer Lena Granqvist att prata om i kväll.

Jag kommer i att sitta klistrad framför teven. Vill du ifrågasätta gamla sanningar och få en ny syn på samhället tycker jag att du ska göra detsamma.

Ps. Ofta framstår det som att det bara Sacoförbunden som är för större lönespridning. Så är det givetvis inte, även om vi på Saco är den organisation som kanske hårdast driver frågan. Läs till exempel en artikel från senaste numret av TCO-tidningen för att ta del av några TCO-förbunds syn på lönespridning.

Uppdaterat: Nu finns programmet med Lena Granqvist även på UR Play.

Förslaget går i korthet ut på att omfördela och renodla de olika arbetsuppgifter de tre myndigheterna har idag. De tre myndigheterna föreslås bli två.

Högskoleverkets efterföljare föreslås heta Högskolemyndigheten för kvalitetssäkring och tillsyn. Denna nya myndighet ges tre kärnuppgifter: nationell kvalitetssäkring, tillsyn samt statistik och analys.

Utredningens grundtanke är följande:

”Den förändrade myndighetsstruktur som föreslås kommer att inom flera områden innebära väsentliga fördelar i förhållande till dagens struktur. Att skilja mellan å ena sidan granskning i olika former, och å andra sidan service, främjande och utförande kommer att förenkla för de två nya myndigheterna. Det ger tydligare mandat och minskar risken att olika uppgifter blandas samman på ett sätt som försvårar genomförandet. Respektive myndighets uppgift blir då också tydligare för dem som söker information eller blir föremål för en granskning t.ex. i form av tillsyn eller en examenstillståndsprövning.”

Vad detta kommer leda till är för tidigt att tvärsäkert uttala sig om. En snabb genomläsning av utredningen väcker däremot en del frågor. Finns det en risk att de berörda myndigheternas löpande verksamhet försvåras av reformen?

Reformen bedöms även leda till en besparing på ca 25-30 miljoner kronor om året. År 2010 gavs de tre myndigheterna ca 253 miljoner i ramanslag, 2013 års budget för de två nya myndigheterna föreslås bli ca 235 miljoner. Hur kommer detta påverka till exempel Högskoleverkets förmåga att kontinuerligt bedriva kvalitetssäkring av lärosätenas högskoleutbildningar?

Dessa utmaningar fordrar en lyhördhet och flexibilitet av regeringen så att inte reformens övergripande syfte riskeras.

Andreas Bokerud är studenthandläggare på Saco.