”Jag skulle hoppas att vi på lång sikt kan avskaffa den. Den är skadlig för tillväxten och för produktiviteten”, säger Anders Borg och fortsätter längre fram i intervjun:

”På längre sikt vill vi förstås också få bort en skadlig skatt som värnskatten. Det ligger lite längre fram i tiden, men förhoppningsvis under den tid då jag är finansminister. Det skulle kännas som en viktig del, om jag fick summera min gärning, att vi kunde få bort värnskatten.”

Det är givetvis glädjande att Anders Borg har för avsikt att avskaffa värnskatten. Men varför vänta? För att citera Anders Borgs egna utredare i Långtidsutredningen som kom förra året: 

”Ett flertal studier har under senare år räknat på vad ett avskaffande av värnskatten […] skulle innebära för skatteintäkterna. Dessa studier finner alla att ett avskaffande av värnskatten inte skulle kosta samhället något i form av minskade skatteintäkter, utan snarare öka skatteintäkterna. Vi anser därför att värnskatten bör avskaffas.”

Det blir allt tydligare att det behövs en stor skatteutredning. Ska vi lyckas öka antalet arbetade timmar i samhället, vilket är ett måste för att klara framtidens välfärd, är det inte hållbart med en skatt som finansministern själv kallar för skadlig och produktivitetshämmande.

Jag skulle nu kunna skriva något om lönestatistik, om olika inkomstmått och om valet att redovisa inkomsterna före skatt.

Men vad jag än skrev skulle det omöjligt bli lika bra som det blogginlägg min tidigare kollega Eva Löfbom skrev med anledning av förra årets LO-rapport. Därför nöjer jag mig med att länka till hennes inlägg, ett stycke granskande journalistik när den är som bäst. Läs det.

De flesta inom den fackliga världen kommer i kontakt med lönestatistik i samband med förhandlingar, medlemsrådgivning och utredningar. Här på kansliet finns lönestatistiker som stöttar Sacoförbunden på olika sätt. Men hos oss samhälls- (och siffer)intresserade utredare förs även livliga diskussioner runt fikabordet kring olika mått på inkomst och fattigdom. Rädda Barnens redovisning av fattigdomen bland svenska barn fick oss att kollektivt fundera över absolut och relativ fattigdom, ekonomisk fattigdom och andra faktorer om påverkar svenska barns uppväxtvillkor.

Häromdagen hade en annan arbetskamrat funderingar efter att ha läst om LO:s rapportering om maktelitens inkomster – som i genomsnitt motsvarar 15 industriarbetarlöner. Hon funderade kring varför man använder lönen före skatt. Varför inte lönen efter skatt? Ja, varför inte?

I löneförhandlingar och forskning kring lönebildning är fokus huvudsakligen på löner före skatt, dvs bruttolöner. I andra sammanhang är det vanligt att fokusera på disponibla inkomster eller ekonomisk standard. Då tar man inte bara hänsyn till att vi betalar skatt på våra löner utan också kan ha andra inkomster. Det kan vara t ex sjukpenning eller barnbidrag. En del av oss har även inkomster av kapital eller av näringsverksamhet. Inget är mer rätt än något annat, siffrorna ger en bild av olika saker och sammanhanget avgör vad man väljer att använda. Tillsammans blir bilden mer fullständig än om man väljer en siffra.

Den värld och verklighet vi försöker beskriva är inte enkel utan oftast rätt komplex. Som utredare slits man mellan att beskriva verkligheten på ett så enkelt sätt så att den blir begriplig. Samtidigt vill vi inte förenkla för mycket. Trovärdigheten är också viktig! Strävan är att vara både enkel=begriplig och trovärdig.

I LO-rapporten väljer man att jämföra industriarbetarens bruttolön med maktelitens inkomster av lön, kapital och näringsverksamhet. Det finns argument för att inkludera fler inkomster än bara lönen för makteliten. Men när man motiverar det med att det ger en bättre bild av den ekonomiska standarden och en rättvisande bild av klyftorna så borde man i konsekvensens namn också ta hänsyn till skatterna.  Som nyfiken skatteutredare kunde jag inte låta bli att räkna på det. 

Och se, makteliten betalar i genomsnitt 31 gånger mer skatt än en genomsnittlig industriarbetare.  Makteliten har fortfarande mycket mer pengar kvar efter skatten. Men skillnaden minskar från 15 till 6 industriarbetarlöner. Samma verklighet, olika bilder där båda är intressanta och relevanta. 

(Enligt LO-rapporten kommer 22 procent av inkomsten från kapital, som beskattas med 30 procent. I beräkningarna har jag antagit att resten av inkomsten beskattas som inkomst av arbete.)

*Alla dessa siffror – Viktigt om löner och löneutveckling.

Härom kvällen fick solen i långa heltäckande gula trikåer låna herrtoaletten på ett glatt fnissande presscenter. ”Det tar lite tid”, ursäktade han sig och hastade in bakom toadörren.

Utanför på gatan mötte jag en annan, mustaschprydd herre också han i tajta trikåer föreställande ett vindkraftverk. Det är inte så lätt. Kanske missade jag budskapet från trikåherrarnas uppdragsgivare, Greenpeace. Men roligt är det och positivt

I Sacos lånade kårhus, Rindi, börjar dagen med en valduell kring den nya socialfösäkringsutredning.

-Äntligen blir den av, säger morgonpassens debattledare, Anna Ekström.

Debattörerna Gunnar Axén (m) och socialdemokraternas Veronica Palm, debatterar på politikers sätt några månader före valet. Tonen är trivsam, den ena staplar fakta den andra mera känslosam i sin argumentation. Överhuvudtaget är mötena med alla enskilda politiker en av behållningarna för en Almedalsbesökare. Att se dem i full aktion argumenterande, debatterande…känns som en demokratisk vinst.

Så mycket klokare blir man kanske inte och nya fakta släpps bara ut via genomplanerade utspel, nästan. Verkligheten gör sig alltid påmind, som dagens stora politiska nyhet den om arbetsmarknadsministerns avgång.

Fastnar i kårhusets sjudande verksamhet och Psykologförbundets seminarium ”Skolan brinner! Vad kostar en misslyckad skolgång.”, eller som en av deltagarna formulerade det ”är skolan till för barnen eller barnen för skolan”.

Efter en halvtimme med psykologer och engagerade lärare är det dags för Sacos stora skatteseminarium, som blir något så sällsynt som en pedagogisk, både sakligt och politiskt begriplig genomgång av elementa i ett allt annat än lättöverskådligt skattesystem. Man tycker sig efteråt ha förstått åtminstone en del. Ett av 10-i-topp-seminarierna under årets Almedalsvecka.

Mycket tack vare Sacoekonomen, Eva Löfboms, unika rapport – läs den, men självklart också den välkomponerade panelen med socialdemokraternas Anne-Marie Lindgren, Hans Lindgren, statssekreterare Finansdepartementet och John Hassler, professor vid Institutet för internationell ekonomi, seminarieledare Anna Ekström, igen, och hon gör det väldig väl. Om alla klokheter och annat som sades kan ni läsa på annan plats i Sacobloggen.

Efter en sådan förmiddag är det läge att mer ostrukturerat låta sig föras runt i det surrealistiska Almedalsmyllret, allt under en aldrig vikande sol, intensivt blå himmel, havshorisont. Allt ackompanjerat av det ilsket mullrande motorljudet från ett konstflygplan som dyker, stiger, rollar, faller…

Dagens sista seminarium/manifestation handlar om Lavaldomen och hotet mot kollektivavtalen. ”Laval är frontlinjen i kampen mellan fackliga och ekonomiska rättigheter. Hur hotad är den svenska modellen?” Ett samarrangemang mellan LO, TCO och Saco, med Wanja Lundby-Wedin, Sture Nordh och Anna Ekström på podiet. Enigheten är, om inte total, så åtminstone stor i de viktiga frågorna.

Se seminariet i LOs webb-tv arkiv här.

Så lyder det enkla svaret. För en skattereform kan mycket väl tillföra staten skatteintäkter. Det är därför med stigande förvåning jag läser SFS replik på Sacos och Folkpartiets gemensamma utspel om ett avskaffande av värnskatten.

Saco har alltid, och kommer även fortsättningsvis, att värna den högre utbildningens kvalitet. För om inte utbildningen håller en hög kvalitet, då tappar akademikers utbildningsinvestering i värde, färre kommer att söka sig till högskolan, och Sverige kommer att hamna efter i kunskapsutvecklingen.

Men SFS buntar ihop äpplen och päron, en skattereform utesluter inte en utbildningsreform, och vice versa. Under den här mandatperioden har sittande regering kombinerat sänkt inkomstskatt med satsningar på forskningen, som SFS påpekar. Och jag har förtroende för att en ny regering, oavsett partifärg, kan kombinera ett borttagande av värnskatten med en rejäl satsning på grundutbildningen.

Studenter har rätt till undervisning med hög kvalitet, och ordentligt med lärarledd tid. Studenters lärare, andra akademiker, studenter som gått klart sin utbildning, behöver ett skattesystem som inte straffar dem för deras utbildningssatsning.

Som protokollförare deltar jag inte i utskottsförhandlingarna, utan får se fram emot att ta del av utskottens arbete i morgon istället.

Om en liten stund beger jag mig till Berns för att förbereda kongressfesten. En middag med asiatisk touch väntar, liksom uppträdanden av Lise&Gertrud och dans till Adam Sandahl Group.