Visst är det fint att regeringen äntligen reagerar.  Villkoren har varit alltför dåliga alltför länge. Men precis som jag sa i söndagens Ekot blir man ju lite provocerad. Björklunds förslag är nämligen bara en bit på vägen. Idag är verkligheten att en doktorand alltför ofta går på stipendier eller utbildningsbidrag. Trots att en forskarutbildning faktiskt är en doktorandtjänst. Detta innebär att doktoranden omfattas av lika dysfunktionella eller sämre socialförsäkringssystem som studenter. Vilka går att läsa mer om i Studielinjen.

När två av fyra år kvartstår på doktorandtjänsten måste en doktorand på utbildningsbidrag anställas. Regeringen vill nu ändra detta till enbart ett år utan anställning. Men fortfarande återstår då ett år utan lön och social trygghet. Visst är ett år mindre än två. Men om Björklund nu menar det han säger i Ekot att förändringen är ”ingen stor kostnad för högskoleväsendet” – varför går han inte hela vägen?

Även den förslagna förändringen om att alla lärosäten i framtiden måste teckna försäkringar för social trygghet för doktorander som går på stipendier är bra. En förbättring till det bättre men fortfarande är nästan alltid en anställning att föredra.

I Saco Studentråds rapport Utbildning straffbart tog vi ställning för länge sen:

•   Öka resurserna till forskarutbildningen och avskaffa utbildningsbidrag och stipendier som finansieringsformer. Då kan doktorander ges doktorandanställning under hela forskarutbildningen, vilket garanterar tillgång till de ekonomiska trygghetssystemen

Vill Björklund ha en forskarutbildning i världsklass måste han gå hela vägen.

Vad som ingår i civilsamhället beror på vilken definition man väljer att använda. FN:s definition fokuserar mest på att föreningen inte ska vara vinstdrivande. Forum Syd, en paraplyorganisation för organisationer som arbetar med bistånd och globala frågor, delar tanken om icke vinstdrivande och menar att det civila samhället också står utanför politiska partier. Vilken definition man väljer påverkar vilka som ingår. Min favorit bottnar i den starka idéburna kärnan. Det civila samhället för samman individer för att på en frivillig grund förverkliga idéer och drömmar tillsammans.

Partgemensamt forum tillsattes i början av året som en konsekvens av regeringens proposition ”En politik för det civila samhället” (2009/10:55). Detta är den gamla folkrörelsepolitiken som man ompaketerat och målet för politiken är att förbättra det civila samhällets villkor. Partgemensamt forum är ett icke beslutande organ, tillsatt av regeringen och administreras av Ungdomsstyrelsen, för att öka dialogen mellan det civila samhället och statsmakten. Mycket kan man säga om att en myndighet tillsätter en grupp av det civila samhället. Oavsett är det bra att fackföreningsrörelsen sitter i gruppen istället för utanför.

Vad är då tanken med politiken och partgemensamt forum? Propositionen slår fast att det handlar om att göra fler människor delaktiga i samhällsutvecklingen genom engagemang. Att stärka förutsättningen för det civila samhället att verka i välfärden samt att fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället i stort. Propositionen röstades igenom av riksdagen 2009 och de första uppföljningarna visar att den varken är särskilt känd eller lett till stora förändringar. Den följs upp kontinuerligt efter målen; självständighet och oberoende, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet, insyn och mångfald.

Vilka är då knäckfrågorna? För fackföreningsrörelsen anser jag att det är viktigt att definitionen av det civila samhället inte blir för snäv. I min federation Saco Studentråd samlar jag nära 100 000 studenter samlade med idéer och drömmar om en bättre studietid, framtida profession och värld. Ju snävare definition, desto snävare statistik plockas fram på området och fler dörrar stängs.

Viktigt är också frågan om självständighet och oberoende. Det civila samhället kan inte enbart vara de delar av samhället som får bidrag av stat, kommuner eller landsting. Det är bra och viktigt med bidragssystem som fokuserar på föreningsbidrag istället för projektbidrag för långsiktighet. Men organisationer som löser sin finansiering på annat sätt måste också få vara en del av det civila samhället. Och gärna inte motarbetas. I Folkbildningsrådets uppföljning av politiken var det många fackföreningar som påpekade att:

”Då den förda regeringspolitiken har gjort att a-kassans avgifter stigit kraftigt har det drabbat oss som facklig organisation på så sätt att medlemmar pga. ekonomi valt bort facklig organisering”

Civila samhällets nytta får inte heller enbart mätas i kronor och ören. Visst resulterar allt ideellt arbete i stor nytta för samhällsekonomin. Men minst lika viktigt är det bidrag till demokratisk skolning som det ideella samhället står för. Både i ungdomsorganisationer och senare.

Partgemensamt forum är tillsatt på ett år i taget och möts fyra gånger per år. Regeringen är representerad med tjänstemän från en intradepartemental arbetsgrupp mellan de olika departementen. Saco Studentråd och Saco sitter alltså representerade minst fram till årsskiftet. Vilka frågor tycker du är viktiga i det civila samhällets framtid?

Maria Ehlin Kolk är ordförande för Saco Studentråd samt adjungerad i Saco:s styrelse och Saco:s delegat i Partgemensamt forum 2012. Mer om politiken kan du hitta på ungdomsstyrelsens hemsida  samt läsa om i Civos uppföljningsrapport av politiken ur det civila samhällets perspektiv.

Fackförbundet Vision har också förstått vikten av att ha in studenter med framtidsperspektiv i sin förbundsstyrelse. De verkar dock ha missat den viktigaste poängen, att organisera studenterna demokratiskt och erbjuda dem plattformar för sitt engagemang.

Förra året satt jag som vice ordförande i Saco Studentråd och hade då uppgiften att slutföra en sammanställning över Sacos alla studentsektioner. Eftersom Saco samlar medlemmar efter profession samlas våra studenter också efter sitt framtida yrke. Exempelvis samlas de framtida läkarna som medicinestudenter, kulturvetarna hos DIK student och teknologerna hos Sveriges Ingenjörer. Professionstillhörigheten skapar gemensamma frågor att driva över geografiska gränser.

Studenterna i Saco rekryteras inte enbart för att höja medlemsantalet. De rekryteras för att det är självklart att prata om såväl grundutbildningsfrågor som fortbildningsfrågor och pensionsfrågor i ett fack- och professionsförbund. Dessutom finns ett framtidsperspektiv i alla frågor. Och här gör Saco Studentråds studentsektioner skillnad.

Sacos förbund är olika och våra studentsektioner i Saco Studentråd är olika. Gemensamt har vi dock någon form av demokratisk organisering av studenter. Vissa förbund har en mer traditionell struktur som Medicine Studerandes Förbund med lokalavdelningar med fullständiga styrelser och årsmöten på varje ort där läkarutbildningen finns. Andra tillämpar mer nytänkande sätt som Sveriges Ingenjörer med sina teknologval på internet.

Det viktiga är att studenterna erbjuds en plattform för sitt engagemang och en möjlighet att få påverka sin framtida profession genom sitt fackförbund. Vi i Saco har också en bit kvar till perfekta lösningar för alla studentsektioner. Men vi har kommit en bra bit på vägen, vilket vårt växande medlemsantal visar.

Förra helgen hade Saco Studentråd medlemsråd och nära alla 19 studentsektioner var samlade. Vi diskuterade vårt nya politiska program och det engagemang vi samlar är fantastiskt. Saco Studentråd driver frågor inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken för att förbättra studenters och nyexaminerades situation. Och tack vare alla engagerade medlemmar i Sacos studentsektioner vet jag att vi kommer att fortsätta växa och påverka studenternas värld till den bättre.

Maria Ehlin Kolk, stolt ordförande för Saco Studentråd 2012

Kvalitet. Detta modeord som ingen ännu inte riktigt klarat av att definiera. Låt oss försöka ur ett studentperspektiv. Det talas mycket om lärarledda timmar – om studentens rätt att möta läraren under sin utbildning. Det är otroligt viktigt. Undervisning, möjlighet att ställa frågor och ordentlig uppsatshandledning behöver alla studenter. Men kontakten måste vara med lärare som har en grund i forskningen, utan forskning – inga högskolelärare. Kvalitet i högre utbildning handlar även om en förberedelse för livet efter högskolan – oavsett om det är forskning, offentlig sektor eller privat sektor. Att få möta sitt framtida arbetsliv på olika sätt under utbildningen måste vara en möjlighet för alla studenter. Kvalitet handlar även om goda pedagogiska metoder – dvs. att alla lärare har en pedagogisk utbildning i någon form. Kvalitet handlar om att de studenter som behöver det får stöd och hjälp eftersom alla som kommer in på högskolan ska ha goda förutsättningar att ta examen. Och så vidare. Det som ändå kan sägas om kvalitet är att mycket av det jag nämnt kostar pengar. Ska vi ha en forskande lärarkår behövs det fler lärare. Ordentligt stöd till studenter kostar pengar. Kvalitet är inte gratis.

Björklunds förslag bygger även på att trycket på högskolan kommer att minska på grund av en tydlig nedgång av antalet 19-24-åringar. Och visst, där har han rätt. Men som Jan Nygren säger, efter 2020 så kommer den delen av befolkningen att öka igen. Och även om baranfödandet beräknas gå ner de närmsta åren, beräknas även detta vända redan 2015 (PDF). Frågan är om det bara är 19-24-åringarna som högskolan är till för. Om den åldersgruppen blir mindre kan högskoleplatserna med fördel användas vill om- och vidareutbildning för de som redan är på arbetsmarknaden.

Ingenting i det jag sagt ovan är osagt i debatten i veckan, men ändå värt att upprepas. Folkpartiet har en vilja med den högre utbildningen, och den verkar vara färre platser på högskolan och på lång sikt på färre orter – det är enklare att lägga ner en filial än en högskola. Högre utbildning på färre orter kommer att slå mot den breddade rekryteringen.

Vi behöver en högskola för alla. Den högskolan ska vara av god kvalitet. Den måste även, i viss utsträckning, finnas där de presumtiva studenterna finns. En utarmad högskolesektor kommer inte att få högre kvalitet bara för att enheterna blir större. Stordriftsfördelarna inom undervisning är få ur en kvalitetssynpunkt. Det finns tydliga politiska ambitioner bakom Björklunds förslag – att minska högskolesektorn, men var kvaliteten ska vinnas har jag svårt att se. Det har även Lärosäten Syd. Ska lärar-, läkar- och sjuksköterskeutbildningarna, till exempel, klara av att hålla en god kvalitet måste de finnas i hela landet på grund av tillgången till praktikplatser.

Jag är övertygad om att regionala högskolor kan växa sig starka om vi ger dem förutsättningar för detta. Men mest provocerande är nog ändå argumentet att det är den minskade befolkningen vi ska möta, när alla långsiktiga prognoser visar motsatsen – vi kommer att bli fler. Jag tror inte på sammanslagningar som en kvalitetssatsning för att möta framtidens föränderliga arbetsmarknad och samhälle. Vi kommer att behöva många högutbildade i framtiden och alla dessa kan inte ha en examen från Uppsala eller Lund. En mångfald i högskolesektorn är en styrka, inte en svaghet.

Läs även: SFS, Mikael Damberg (S), Åsa Romson och Jabar Amin (MP), SULF, Benny Lindholm och Erik J. Wretling (Liberala Studenter), University World News.

Jag flyttade till Stockholm från Skåne som en blyg och naiv tjej. Uppvuxen i en liten håla behövs inte alltid det där skinnet på näsan för att klara sig. Att flytta till huvudstaden utan att känna någon var ett stort och oväntat steg för mig. För att inte fastna i ensamheten gjorde jag som min pappa gjort en gång i tiden på Skogshögskolan – jag engagerade mig klubbmästeriet. Och att stå bakom baren på Juridiska föreningen i Stockholm gav verkligen mersmak. Jag hamnade i balkommittén och bara ett halvår efter mitt första barpass blev jag invald i styrelsen. Jag hade ingen aning om vad det innebar att sitta i en styrelse, och jag hade kunnat göra bättre ifrån mig, men att våga kasta mig huvudstupa in i något nytt var något jag ville göra om.

Genom mitt styrelseengagemang började jag vidga mina vyer och se det som fanns utanför de trygga väggarna på Juristernas hus. Jag hittade till Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO) och övermarskalksämbetet. Under två år arbetade jag med studentnärvaron på Nobelfesten. Det var svårt att ta in att jag, den blyga tjejen från hålan, nu stod och chefade över 40 studenter på Sveriges mest kända fest. Men roligt var det!

Ännu roligare var det att 2007 arrangera den stora, hemliga efterfesten till Nobelfesten, Nobel NightCap. 1 000 gäster fick en uppleva en temafest de sent glömde. Samtidigt som min festfixarkarriär nådde sin topp, började jag på allvar intressera mig för student- och utbildningspolitik. Jag blev invald i Juseks studerandesektions styrelse och fick uppleva mitt första stora årsmöte, Saco Studentråds kongress. Det var så roligt att jag året efter inte bara blev ordförande för Juseks studerandesektion, utan även fick en plats i SSCO:s styrelse. Samma organisation som jag en gång arbetat för!

Mitt utbildningspolitiska intresse växte, och när Saco Studentråd sökte ny ordförande inför 2010 års verksamhetsår var det egentligen inte mycket att fundera över. Jag kandiderade och blev vald av ett enhälligt årsmöte. Jag kastades in i en värld av politik, tv-sända debatter, Almedalen och styrelsearbete. Nu, som omvald ordförande, stannar jag upp då och då och undrade hur lilla jag kunde hamna här, på världens roligaste uppdrag!

När jag träffar folk i egenskap av ordförande för studentrådet är det få som tror att jag en gång varit den där blyga, naiva tjejen som steg av tåget från Malmö, osäker på framtiden. Det går inte att rabbla i något CV vad jag har fått ut av mitt engagemang i studentvärlden. Vänner för livet, ledarerfarenhet, mod, politiska kunskaper och kontaktnät är bara en liten del av vad mina aktiviteter vid sidan om studierna har gett mig. Men framför allt har jag skaffat mig ett väldigt tjockt skinn på näsan. Istället för att undvika situationer och poster som jag gjorde förr, söker jag mig till sammanhang där jag hela tiden måste utmana mig själv. Det är något som inte juridikstudierna enbart hade kunnat ge mig, även om de har gett mig kunskaper som jag använder varje dag.

Så, om jag nu får ge ett enda råd till alla som funderar på att söka till högskolan till hösten. Gör det! Och när du väl har börjat på din utbildning, engagera dig! Det spelar ingen roll om det innebär att hälla upp öl i baren, att vara med i studentteatern, sitta i kårfullmäktige eller ett fackligt engagemang. Litet som stort kommer det där studenttidsengagemanget inte bara ge dig en guldkant på din studietid, det kommer även att ge dig minnen som räcker hela livet. (Och kanske ger det något som utmärker dig från andra i din jakt på jobb efter examen)

Chatta med Lisa Gemmel onsdag den 13 april
Med Lisa kan du prata om hur det är att plugga, men framförallt vad du kan göra vid sidan om studierna. Till exempel vad är kåren, vad finns det för aktiviteter att hålla på med som student, måste jag har overall osv

Rykten florerade naturligtvis om att Elin inte var på riktigt, ingen hade till exempel träffat Elin, trots kommentaren på Sacobloggen: ”Klart Elin finns visst. Jag såg henne igår!”.

Att skapa fiktiva bloggare, är det ok? Jag tycker det förtar en del av charmen med sociala medier, nämligen att det är människor bakom skärmarna. Bakom twitter-konton, bloggar, facebook-friend-requests, det är meningen att där ska finnas en person. Det är skillnaden mellan media, och social media. Finns där ingen person, ja då blir det bara marknadsföring och reklam. Reklam berör inte, reklam gör inte skillnad. Människor gör skillnad.

Unga människor är inte statistik, där håller jag med CUF. Men unga människor är heller inte reklam. Unga människor blir precis lika sura som gamla människor, över att förminskas. Vare sig det är till statistik, eller till marknadsföring.

En arbetssökande bloggare som finns på riktigt, jag har inte sett honom men jag har i alla fall pratat i telefon med honom. Det är Niklas. Och han genomskådade också CUF mycket tidigare än Rapport. Niklas jobbar just nu med SSUs sommarkampanj, och i augusti hoppas han på ett nytt, spännande uppdrag. Vill du veta mer om Niklas jobbsökande, så kom till Saco Studentråds seminarium i Almedalen: Klipp dig och skaffa ett jobb! Så får du träffa en riktig jobbsökande bloggare.

CUF är naturligtvis också välkomna! Även om Elin Monday har fått förhinder, så att säga.

På tal om Almedalen, om du ska dit så håll utkik efter Sacos Almedalsprogram där alla seminarier och arrangemang finns samlade i ett behändigt fickformat! I år är programmet, som vanligt, tjockare än någonsin. Och härligt Sacorosa!

Saco Studentråd arrangerar ett seminarium i Almedalen, Klipp dig och skaffa ett jobb!. Seminariet handlar om unga akademikers möjligheter och svårigheter efter utbildningen och om samverkan mellan högskola och arbetsgivare. Det är viktigt att studenter får en god arbetslivsanknytning i sin utbildning, och att vi på alla sätt underlättar för nyexaminerade akademiker att hitta sin första arbetsgivare. Ju kortare tid det går mellan färdig examen och första jobbdagen, desto bättre för alla!

Kort efter att seminariet lagts upp i Almedalskalendariet kom ett meddelande från Niklas: Jag förväntar mig att bli inbjuden. Niklas är en arbetslös akademiker som söker världens bästa jobb, men som inte vill klippa sig. Han gillar sin frisyr.

En annan arbetslös ungdom med aspiration på ett jobb är Elin, en desperat tjej i en desperat tid, som har läst på universitet och tagit lite poäng. På facebook har Elin Monday över 3 000 vänner och hennes YouTube-CV har visats över 10 000 gånger. Elin har också gjort en video om att vara arbetslös.

Självklart är både Niklas och Elin varmt välkomna till Saco Studentråds seminarie i Almedalen. Fattas bara annat.

Klipp dig och skaffa ett jobb! finns på facebook.

Ny ordförande efter Stina Hamberg blir   Lisa Gemmel, också hon från Jusek.

Lisa har ett digert studentengagemang   i ryggen, från bland annat Stockholms   studentkårers centralorganisation,    SSCO, och senast som jurist på Sveriges   förenade studentkårer, SFS.

Som traditionen bjuder var det Lisa  som  avslutade helgens kongress, det gjorde hon genom att i sitt tal utlova ett lite kaxigare Saco Studentråd till nästa år. Det ser jag fram emot!

Lisas tal kan du läsa här, på hennes blog.

Pressmeddelande om valet, kan du läsa här.

Senait Berhane omvaldes som vice ordförande. Styrelsen består vidare av 5 ledamöter. Tobias Lundin från Sveriges ingenjörer (omval), Edvard Abrahamsson, DIK, John Kåberg, Sveriges ingenjörer, Polin Bedro, SFF och Johannes Danielsson, Jusek.

Det innebär att killarna hamnar i majoritet i styrelsen, vilket faktiskt är ett trendbrott tror jag.

November är kongressmånad i Saco, nu är det Saco Studentråds tur att kongressa. Här står Stina Hamberg i talarstolen och försvarar styrelsens förslag till visionsprogram.

Hittills har kongressen beslutat att anta fokusfrågan ”Vägen framåt – studier och arbete i samverkan”.

I eftermiddag kommer det väljas ny styrelse. Återkommer alltså med fler uppdateringar!
Saco Studentråds kongress i full gång

Roger Tiefensee, numera entledigad ordförande för den studiesociala utredningen, kom likaledes han med värdefulla synpunkter. Tiefensee påpekade särskilt att nivån i studiemedlet behöver höjas. Stina Hamberg höll förstås med, men menade också att för en långsiktigt hållbar studiemedelsnivå bör ett särskilt studentprisindex övervägas.

Mika Burman Götz från Nordnet tackade för alla synpunkter. Nordnet kommer nu att fortsätta mäta studentprisindexet, för att kunna jämföra detta med KPI. Mika sa också att om man hade fler synpunkter på studenprisindexet så vill hon gärna bli kontaktad om det.