I stället är det programmet ”En bok en författare” som kommer att få din puls att rusa.

I kväll intervjuas nämligen Sacos ekonom Lena Granqvist om antologin ”Livslön”, en bok som garanterat förändrar din syn på arbetsmarknaden och samhället i stort.

Begreppet livslön rymmer många aspekter. Storleken på vår samlade lön under livet påverkas inte bara av skatter och yrkesval utan även äktenskap och barn.

Varför är det så att gifta män tjänar mer än sina ensamstående kollegor? Varför har äktenskapet motsatt effekt på kvinnors löner?  Och vilka signaler sänder det till våra unga när en universitetsutbildning i dag för många är en ekonomisk förlustaffär jämfört med att börja jobba direkt efter gymnasiet? 

När vi pratar lön i dag så gör vi det oftast i form av månadslöner och i enstaka fall om årslöner. Men det ger en skev bild av läget. Som akademiker har du förutom att ha dragit på dig ett antal hundratusen kronor i studieskulder dessutom stått utanför arbetsmarknaden i kanske fyra, fem år. Det får givetvis konsekvenser för din samlade inkomst i livet, vilket i slutändan styr din pension.

Som akademiker ligger du alltså redan innan du hunnit börja jobba på minus jämfört med dina gymnasieutbildade kompisar. Och det är pengar som du måste tjäna in under ett kortare yrkesliv. För att det ska gå måste det finnas möjligheter att göra lönekarriär inom ett yrke.

Så här i början på det nya året presenterar många Sacoförbund statistik över 2011 års löner. Där går det till exempel att utläsa att en bibliotekarie med 40 års erfarenhet tjänar 20 procent mer än en nyutexaminerad, drygt 5 000 kronor i månaden. Vi pratar alltså om 40 års erfarenhet här.

För civilekonomer i privat sektor ser det däremot helt annorlunda ut. Där är motsvarande skillnad 135 procent, eller 35 000 kronor i månaden.

Även bibliotekarier bör kunna göra en liknande lönekarriär. Och arbetsterapeuter, lärare och biologer med flera. För att det ska vara möjligt krävs det lönespridning. Det är helt enkelt nödvändigt för att vi ska kunna få en bra löneutveckling genom hela livet.

Om det här och mycket mer kommer Lena Granqvist att prata om i kväll.

Jag kommer i att sitta klistrad framför teven. Vill du ifrågasätta gamla sanningar och få en ny syn på samhället tycker jag att du ska göra detsamma.

Ps. Ofta framstår det som att det bara Sacoförbunden som är för större lönespridning. Så är det givetvis inte, även om vi på Saco är den organisation som kanske hårdast driver frågan. Läs till exempel en artikel från senaste numret av TCO-tidningen för att ta del av några TCO-förbunds syn på lönespridning.

Uppdaterat: Nu finns programmet med Lena Granqvist även på UR Play.

Så fick Sacos ordförande Göran Arrius inta scenen och – i det här sammanhanget – den otacksamma rollen som förespråkare för ökad lönespridning. Ökad lönespridning ses ofta, och helt felaktigt, som synonymt med ökade inkomstklyftor.

Det är alltså viktigt att skilja på lön och inkomst. I SNS Välfärdsrapport 2011 konstateras att det är kapitalinkomsterna som framförallt förklarar de ökade inkomstklyftorna och inte lönerna. Detta bekräftas av Sacoekonomerna Lena Granqvist och Håkan Regner, som funnit att lönespridningen avstannat eller till och med minskat sedan i början av 2000-talet.

Anta då att kapitalmarknaden kommer att ha mindre betydelse för inkomsterna framöver, genom dålig utveckling på börsen och lägre fastighetspriser. Eller på grund av ändrade skatteregler? Då kan löneskillnaderna öka, utan att inkomstklyftorna gör det.

Sverige har en av de mest sammanpressade lönestrukturerna i världen. Och mest sammanpressad är lönerna i kommunal sektor och i kvinnodominerade yrken, inom exempelvis hälso- och sjukvårdsområdet.

Bland Sacos medlemsgrupper finns det låglöneyrken där den som tjänar mest bara tjänar 1,3 gånger mer än den som tjänar minst. Och då talar vi om en person som kanske har 30 år längre yrkeserfarenhet, med allt vad det innebär i form av kompetensutveckling, chefsansvar och så vidare. Bland ekonomer och jurister har istället den som tjänar mest, nästan tre gånger så hög lön som den som tjänar minst.

Saco vill inte att de rikaste ska få det bättre och de fattigaste få det sämre (för att använda den klassiska retoriken). Men vi vill att de som bidrar till produktiviteten, genom att utbilda sig, prestera och ta ansvar i arbetslivet ska kunna få lite mer i plånboken.

Vi tror att det finns en ganska stor acceptans i samhället för detta. Möjligheten att få en god löneutveckling över livet – en bra livslön - skapar incitament och drivkrafter som är bra både för den enskildes karriär och för samhället. Vi får inte glömma bort att för att fördelningspolitik ska fungera så måste det också finnas något att fördela.

Utredaren ska bland annat titta på hur barn- och familjeförhållanden påverkar pensionen:

”Det är viktigt att analysera hur människors livsval påverkar den slutliga pensionen, så att man kan göra medvetna val när det gäller till exempel arbete, studier och föräldraledighet”, säger socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) i en kommentar.

Saco har länge pratat om löner ur ett större perspektiv än vad som syns i lönekuvertet. Hela livets inkomster bör räknas.

I mitten av oktober släpptes antologin ”Livslön – välja studier, arbete, familj”. Boken är skriven av sex Sacomedarbetare och tar upp en rad aspekter på vad som styr vår samlade lön under livet.

Sacos forskning visar att den samlade inkomsten är beroende av en rad individuella val. Det handlar bland annat om utbildning, studieort, arbetsmarknad, arbetsgivare, barn och familj.

Det svenska pensionssystemet bygger på livslöneprincipen. Att nu regeringen vill titta djupare på livslönens olika aspekter är glädjande. Saco vill givetvis hjälpa utredaren i sitt arbete och har därför skickat ett ex av antologin på posten. Där får han en samlad bild av forskningsläget. Trevlig läsning!

Antologin presenterades på ett fullsatt seminarium på SNS och det gläder mig att så många är intresserade av Sacos arbete med lönefrågorna.

Men slutsatserna som presenteras är oroväckande. I allt för många yrken är det bara några tusenlappars skillnad mellan vad en 25-åring får i ingångslön och vad personer med 35-40 års erfarenhet i yrket tjänar.

Det tycker jag är fel. Det måste löna sig att vara ambitiös och ta ansvar på jobbet, det ska synas i lönekuvertet.

Ökad lönespridning är viktig för individens möjligheter att göra karriär samtidigt som hela samhället tjänar på en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. I en tid av ökad internationell konkurrens där Sverige är beroende av att fler har lust och ork att arbeta längre har vi inte råd att avstå från lönen som sporre och stimulans.

Den synen berörs bland annat i en ledare i SvD i dag. Den som är mer intresserad kan även ta del av den debattartikel som Lena Granqvist, Håkan Regnér och jag fick publicerad i Dagens industri den 17/10.

Utbildning måste löna sig. Det tjänar alla på.

Det visar Sacoekonomerna Lena Granqvist och Håkan Regnér i antologin ”Livslön” som Saco ger ut i samarbete med SNS.

Att klyftorna vidgats mellan de rikaste och vanligt folk beror inte på löneutvecklingen, utan på att de som ligger överst i inkomstligan har cashat in på sina kapitalplaceringar.

Ser man enbart till lönerna var skillnaderna större i början av 2000-talet än nu. 1996 var skillnaden i lön mellan den som hade en treårig universitetsutbildning och den som enbart gått tre år på gymnasiet 30 procent. 2001 hade gapet ökat till 40 procent, 2009 hade löneskillnaden sjunkit till 30 procent igen, ja till och med något lägre.

Andra jämförelser visar också att lönespridningen ökade under 1990-talet, men att den sedan stannat av och minskat något.

De som har högskoleexamen ha slutit att dra ifrån. Akademiker tappar istället i reallön jämfört med andra. Det här rör sig givetvis om genomsnittssiffror och en tänkbar förklaring är naturligtvis att det ökade utbudet av högskoleutbildade drar ner lönesnittet.

Men å andra sidan borde inte den lokala lönesättningen öka lönespridningen? De flesta akademikers löner sätts ju idag individuellt. I lönesamtal där kompetens och prestation ska avgöra löneutvecklingen.

Den allmänna föreställningen har nog varit att det systemet skulle öka skillnaderna i löner, men nu visar det sig att de minskat just under den period när den individuella lönesättningen byggts ut.

Det är alltså flera myter som krossas när Lena Granqvist och Håkan Regnér gör sina körningar av SCB:s årliga statistik över lönestrukturen. Och den här typen av forskning är viktig som grund för den debatt om löneskillnader som ständigt pågår.

När exempelvis Sacos nya ordförande Göran Arrius inledde med att ovanligt tydligt plädera för ökade löneskillnader, den ”goda lönespridningen”, så möttes det av både applåder och busvisslingar.

Arrius tyckte att en duktig lärare ska kunna göra lönekarriär och komma upp i 50 000 – 60 000 i månadslön. Det skulle hela samhället tjäna på.

När det nu visar sig att lönespridningen inte alls ökat de senaste tio åren blir det möjligen lättare att argumentera för att den som är duktig och tar ansvar ska ha bättre betalt än andra. Även om det är att svära i Jantekyrkan.

Enligt Anders Björnsson, författare til Sacos historiebok om sig själv, ”I kunskapens intresse”, så härstammar Sacos livslöneresonemang från så långt tillbaka som 1880-talet. Då diskuterades problem med en lång studietid kombinerat med relativt få antal yrkesverksamma år bland provinsialläkare.

Sedan dess har Saco vid ett flertal tillfällen återkommit till diskussioner angående studiemedelssystemet, utbildning, lön och livsinkomst. Här ser ni några av de publikationer som getts ut genom åren.