Vi tror inte att någon tycker att alla i Sverige borde ha samma lön. De allra flesta tycker att det är rimligt att de som är chefer, har lång arbetslivserfarenhet eller som presterar väldigt bra på arbetet ska ha en lite högre lön. Vi vill att det ska vara en drivkraft när man kliver in i arbetslivet, att det lönar sig att göra sitt bästa. Det tror vi är bra både för produktiviteten i samhället och för individen.

Lönespridningen speglar karriärmöjligheter som erbjuds inom ett yrke. Det är också klart att det påverkar människors yrkesval och utbildningsval. De som vill satsa på en karriär och som vill ha en löneutveckling kommer att göra val utifrån lönespridningen inom yrket. Dessutom vill de flesta att löneutvecklingen kompenserar för kostnaderna i samband med utbildning.

Lönespridningen kan också få människor att jobba lite extra för att utveckla verksamheten. De extra arbetsinsatserna kan innebära att det skapas nya jobb och möjligheter även för andra personer. På så vis blir lönespridningen en viktig komponent för ekonomisk utveckling.

Om kunskaper ska bära samhället så är det också rimligt att utbildning lönar sig ekonomiskt. Inom vissa yrken är så inte fallet. En arbetsterapeut med 35 års arbetslivserfarenhet tjänar i genomsnitt ca 28 400 kr/mån. Det är ungefär 6500 kr mer än en nyutexaminerad och det är mindre än medellönen för en 35-åring med en studieförberedande gymnasieutbildning som högsta utbildning. Arbetsterapeuten tjänar alltså, i genomsnitt, mindre än en person med kortare utbildning som föddes samma år som arbetsterapeuten tog sin examen.

Det stora problemet är den svaga löneutvecklingen arbetsterapeuter (och flera andra akademikergrupper) har över livet. Vi vill att den ska öka så att det blir större löneskillnader mellan erfarna och nyutexaminerade arbetsterapeuter (motsvarande resonemang gäller även många andra lågavlönade akademikergrupper). Om utbildning ska löna sig ekonomiskt, så måste lönespridningen inom ett antal akademikeryrken öka. Sedan har du David helt rätt i att en utbildning inte bara lönar sig ekonomiskt.

Ökad lönespridning är lång ifrån den enda fråga som Saco driver. Löneskillnader mellan kvinnor och män är en fråga som vi tar på stort allvar. Vi publicerar utredningar och statistik i ämnet och vi har genomfört seminarier på temat, bland annat under Almedalsveckan. Under våren kommer en rapport som handlar om olika måttstockar som påverkar kvinnor och mäns karriärmöjligheter. Arbetsmiljöfrågorna och i synnerhet frågor som rör stress och tillgänglighet är också viktiga för Saco och för våra förbund.

Hursom är jag ifrågasättande till varför mitt fackförbund SACO ska driva ökad generell lönespridning. Har vi medlemmar sagt åt er att prioritera detta? Jag tycker det finns flera större problem som ni bör driva, t ex löneskillnaderna inom SACO, mellan SACO-män och SACO-kvinnor eller att arbetsgivarna mer och mer kräver att vi ska vara tillgängliga dygnet runt.

”Utbildning måste löna sig” brukar man säga men det gör det ju redan i alla fall för oss män som är civilingenjörer (även läkare mfl). Vi högutbildade lever längre, är rikare, friskare, får bättre sjukvård, sätter våra barn i bättre skolor (i alla fall får de bättre betyg) etc.

Säg istället ”Utbildning måste löna sig för alla” eller något liknande, annars tycker jag att ni driver opinion på felaktiga grunder och det vill inte jag att min fackförbund ska göra.

Med detta sagt kan jag inte få ihop logiken i att ökad lönespridning inte skulle leda till ökade inkomstklyftor. Detta stämmer inte, även om kapitalinkomsternas utveckling skulle avstanna. Allt beror ju naturligtvis på hur man mäter inkomstspridning – visst, om decil ett och tio ligger still, samtidigt som decil sju, åtta och nio närmar sig decil tio, så kommer kvoten 90/10 inte att förändras. Men ser man till helheten har ju inkomstspridningen visst ökat.

Jag tycker det är lite provocerande att ett akademikerförbund använder en argumentation av typen ”ökade skillnader betyder inte ökade skillnader”. Jag tycker i och för sig att det är provocerande att SACO (där jag själv är medlem) över huvud taget driver frågan om ökad lönespridning. Det är inte en fråga jag själv stödjer, vilket gör att jag finner mitt SACO-medlemskap problematiskt.

Men oaktat detta – ska man argumentera för ökade löneskillnader så önskar jag att man gjorde det på ett intellektuellt hederligt och konsistent sätt. Så sker inte i dagsläget.

Många känner inte sig själva speciellt väl. Vad kan jag? Vad är jag bra på? Kanske de tvingas tänka:
- Hjälp, jag måste hitta nå’t att brinna för.
Man måste helt enkelt upptäcka det man inte vet finns. Då är kunskapen om utbildningar, yrken och framtidsprognoser oerhört viktiga. Det finns så mycket därute som jag skulle kunna börja brinna för, bara jag visste att det fanns!

När man intervjuar lite äldre människor kan man höra:

- Jag har världens bästa yrke och skulle ha valt samma sak igen om jag var ung!
Det skulle inte förvåna mig om den personen skulle ha sagt samma sak om ett helt annat yrke som valts i unga år. Det hänger helt enkelt på inställningen till livet som sådant. En positiv livssyn, och engagemang i det man håller på med, ger en oerhörd drivkraft.

Så mitt råd är att sikta mot ett mål, men att vara öppen, nyfiken, flexibel och optimistisk inför det man möter. Då är chansen stor att hitta något oupptäckt längs vägen. Något att brinna för. Detta kallas Planerad slump eller Positiv osäkerhet och är baserat på vetenskaplig grund.

Men än en gång. Jag håller med om allt i bloggen. Men med tillägget att du som inte har någon dröm kan skaffa en på mässan. Genom planerad slump. Inte att halka in på ett bananskal. Men att lägga ett bananskal på golvet, halka på det med flit, styra dig i fallet och hamna exakt där du vill. Vid dina drömmars mål. Det kommer jag att prata om på mässan.
http://www.saco.se/Utbildning–karriar/Saco-Studentmassor/Besoka-massan-i-Stockholm/Seminarieprogram/

http://www2.careers.govt.nz/educators-practitioners/career-practice/career-theory-models/krumboltzs-theory/

http://www.gelattpartners.com/positiveuncertainty.html