Jag vet absolut ingenting om Sven Otto Littorins privatliv. Men de faktiska omständigheterna i stycket ovan väcker några minnen. I början av 1978 var min far arbetsmarknadsminister. Det var krisår och arbetslösheten hölls nere med många statliga program. Dessutom var han jämställdhetsmimister och invandrarminister. Och vice statsminister. Och partiledare. Han var nog den första politiker i en sådan position som avgick med hänvisning till sitt privatliv, närmare bestämt sina två barn. Han gjorde det med en presskonferens och med omedelbar verkan.

När jag tänker på den saken idag är jag glad för Littorins barns skull. Och för honom själv. Utan att veta något om Littorin, vet jag hur det KAN vara. Och att det inte är värt priset. Nu blir det istället en press på den forne ministern att vara en perfekt far. Det kan han nog ta. I jämförelse.

Så vad säger regeringen i form av statssekreterare Lindberg? Han försvarar avdragspolitiken, i ljuset av att det inte blev värre under krisen!

En rolig bild är en som Borg hittat på och som också visas nu: kurvan över skattesatser som funktion av årsinkomst, kompletterad med alla de nio alternativ som är möjliga, d v s att förskjuta brytpunkter eller sänka nivåer. Regeringen har sedan angivit vad varje variant skulle kosta, och hur många arbetstillfälen som skulle skapas.

Allt fler önskar dock ett skattesystem som är enkelt och pålitligt, som gör att folk vågar lita på och som inte ger känslan av ett någon annan kommer undnan att betala, menar Lindgren.

Vad vill vi ha och vad är vi beredda att betala? frågar hon sig och uppmanar den fortsatta diskussionen att ha detta som utgångspunkt.

Vad man tjänar betyder inte så mycket. Även två låginkomsttagare som bor tillsammans utan barn, har långt mer att röra sig med än de flesta i samhället. Däremot ska man inte jobba deltid eller bo ensam med barn. Då har man dåligt med pengar.

Professor John Hassler säger att vi svenskar jobbar långt mindre på marknaden än i många andra länder, men jobbar mer med att bygga på sitt hus etc. Det kan vara ett exempel på att vårt skattesystem gör att vi hellre slipper betala skatt, än att snickra nya paneler.

För att de stora är bekvämare? Kanske. Men få människor använder sina sängar i de stora båtarna. Och man kan sova i en liten båt med. Toalett? En hink duger i liten båt. I stor brukar det vara skräckfyllt att få de märkliga toaletterna att fungera, med konstiga pumpar och elände. För att stora är säkrare? Tja, om man inte går på grund, då. För då kanske de stora sjunker. De små kan i värsta fall få ett hål, men de sjunker aldrig.

Så varför inte dra slutsatser av detta? Imorgon går Mary till politikerveckan i Visby. Från Gustavsberg, där hon ligger till vardags. Mary är fem meter lång och två meter bred. Hon är byggd 1973. Motorn är rena ungdomen, en utombordare från 1991 på 30 hästkrafter. I aktern vajar Sacoflaggan.

Alla kolleger tycker att det hela är knas. Gästhamnen i Visby har lovat att de ska stå på tå för mig när jag kommer. Idel tråkningar, alltså. Jag meddelar på denna blogg hur det gått.

Men räcker det med personalresurserna? Studentrådet själv ville att studenthandläggaren ska få ägna sig åt verksamheten på heltid och att även vice ordförande skulle arvoderas. Nu tycks enighet nås kring en skrivning som innebär att kongressen ger Saco i uppdrag att stärka studentrådets verksamhet, och att det ska redovisas nästa kongress, 2013.

Bakgrunden är troligtvis en lång rad förslag, initiativ, ”strategier” etc från EU-institutionerna som på det ena eller andra sättet komplicerat livet för den svenska modellen.

Kongressen ställde sig bakom den målsättning som kom till uttryck i motionen, även om formuleringen lättades upp i förhållande till motionsyrkandet. För visst är det ofta som de som funderar ut olika förlag på europanivå, inte har full koll på hur det går till på de arbetsmarknader där fria och självständiga parter reglerar sina mellanhavanden i kollektivavtal.