Sacobloggen

I några veckors tid har jag plöjt vetenskapliga artiklar i nationalekonomi. Samtliga har handlat om hur olika individuella utbildningsval påverkar möjligheterna på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning. Merparten av studierna använder data från andra länder än Sverige. Det jag var ute efter var att hitta en lösning på ett metodologiskt problem som jag brottas med i mina egna undersökningar. Tyvärr hittade jag ingen lösning, men jag lärde mycket.

Men det var inte det jag tänkte skriva om. Istället tänkte jag förmedla två andra observationer. Nämligen att studierna är skrivna på exakt samma sätt och rapporterar samma resultat. Jag medger att jag generaliserar från en begränsad mängd studier.

Först kommer en intresseväckande inledning där det framgår att frågeställningen är enastående intressant och viktig för forskarsamhället, beslutsfattare och allmänhet. Därefter följer data och en metodbeskrivning, ordningen kan variera. Data är ofta helt ny, men metoden är densamma eller marginellt annorlunda än den som är poppis för tillfället. Sedan kommer huvudresultatet och någon känslighetsanalys som alltid visar att huvudresultatet håller. Undrar var de andra resultaten av känslighetsanalyserna tar vägen. Därefter kommer avslutningen som säger att studiens resultat är i linje med de resultat som rapporteras av de ”bästa” publikationerna på området.

Att det utvecklas en norm för skrivandet är inget konstigt. Normen gör att man enkelt kan relatera till andra studier och det är väldigt lätt att hitta det man är ute efter. Men det är klart när en så stor mängd resultat också går i samma riktning och dessutom alla känslighetsanalyser stöder resultaten blir åtminstone jag fundersam. Då undrar jag var artikeln som inte följer normen tar vägen och var de avvikande resultaten hamnar? Samtidigt kan man ställa sig frågan om det är svårt att publicera resultat som avviker från huvudresultaten i litteraturen? Kanske borde man också ställa sig frågan vilken vikt som publicerade artiklar ska ha när man mäter forskningens kvalitet. Men det kanske är att svära i forskarens kyrka.