15 minuters paus. 100 personer ut, roll-upsen ska bytas och ny förberedd PowerPoint till datorn. 100 personer in. Det har varit häftigt att vara med Saco i Almedalen. Det som slagit mig under veckan är den otroliga bredd som finns i politiken, i Almedalen och i Saco. Den ena stunden får man en hjärtskärande och alarmerande verklighetsbeskrivning av hur det är att leva med funktionsnedsättning genom Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter – om ”De okända hindren”. I nästa stund följer man andlöst med en fantasifull poetisk resa genom ett framtida Stockholm med Sveriges Arkitekter – ”Arkitektur och politik”.
Hultsfredsfestivalen lades ner. Jag har en idé om var alla människor tagit vägen – den småländska myllan har bytts till Visbys kullersten. Det är människor överallt. Och man märker att det är engagerat folk. Igår när jag andfådd sprang upp för trapporna till Kårhusets övervåning för att övervaka en webbsändning möts jag av en man som glatt står och filmar – med min kamera. Dessutom har han hjälp till att trycka på ett par knappar… Ett par minuter senare sitter den en glad dam i sin finaste sommarklänning i teknikhörnet med sin laptop i knät och kollar Facebook – med min nätverkskabel. Företagsamt.
Kvinnor och långa hörs minst i debatten. Innehållsmässigt säger de säkert minst lika kloka ord som övriga (män) men många mickar i små samlingsrum gör att mjukare röster och långt avstånd ger mindre volym i högtalarna. Det skulle kanske göra Sverige lite bättre om kvinnor och långa ständigt var ”myggade” - möjligen skulle det vara bra även i andra sammanhang.
Avslutningsvis, innan en välförtjänt semester, kan jag konstatera att Almedalen och Saco var annorlunda än jag tänkt mig. Mer, av allt, på något vis.
Henrik, webbsändare Saco, gästbloggar på Sacobloggen
