Kan inte låta bli att återvända till Skolledarnas seminarium där professor Mikael Alexandersson föreläste. Han hade tagit del av en sammanställning av John Hattie (Visible learning: a synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement). I boken har Hattie sammanställt resultat från mer än 52 000 studier av ungefär 83 miljoner elever. Ja, ni hörde rätt 52 000 olika studier från större delen av världen omfattanden ca 83 miljoner elever. Även om det finns svårigheter att översätta skolsystem från olika länder finns det en hel att lära mellan olika länder. Det finns en strävan från samtliga politiker att öka resultaten i skolan, den ska bli bättre och eleverna ska lära sig mer. Resultatet av Hattis studie borde intressera skolpolitiker.
Inga alls/skadliga effekter
-Åldersblandande klasser
-Problembaserad inlärning
-Elever ska själva bestämma sin inlärning
-Motorisk träning för läsinlärning
Måttliga effekter
-Mindre klasser
-Individualiserad undervisning
-Läxor och skriftliga test
Starka effekter
-Lugn och ro i klassrummet
-Fonetisk träning för läsinlärning
-Utvärdering av lärarens undervisning
-Undervisning i högre takt för begåvade elever
Om det går att översätta resultaten av denna gigantsiska metastudie till svenska skolförhållanden kan jag konstatera att mycket de 30 senaste årens skolpolitik varit inriktad på fel saker. Det hävdas även i en debattartikel i GP med rubriken: ”Svenska skolreformer till mer skada än nytta”
(http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.317860-svenska-skolreformer-till-mer-skada-an-nytta)
Själv fick jag på lärarutbildningen under 1987-88 lära mig att problembaserad inlärning var framtiden och när min dotter började i skolan under 90-talets andra hälft var åldersblandad undervisning modellen för framgång. Jag tror det är dags för skolpolitiker att börja ta till sig forskningen inför beslutsfattandet. Alla politiker har en uppfattning av vad som fungerar i skolan men denna anekdotiska kunskap räcker inte för att fatta alla beslut anser jag.
