Kan högskolan bli jämställd?
Nu får det vara nog med forskning, och dags för åtgärder, var budskapet från många under DEJAs och Centrum för genusforsknings gemensamma eftermiddag.
Hur gör vi av det vi vet, var också den första fråga som riktades till Anna Ekström i paneldebatten. Sluta med käcka projekt, och in med genus och jämställdhet i utbildningarna, i klassrummen, var Annas direkta svar. Båda blocken, i form av utbildningsminister Tobias Krantz och utbildningspolitiska talespersonen Marie Granlund från socialdemokraterna, höll med. Jämställdhetsarbete måste bedrivas tålmodigt, konkretiserade Krantz.
Pia Sandvik Wiklund önskade att politiken inte skulle retirera från jämställdhetspolitiken, efter autonomipropositionen. Krantz menade då att ett område han vill satsa på, är fler fasta anställningar för doktorander, vilket ska locka fler kvinnor till forskarbanan.
SULF höll tidigare idag en akademisk kvart, som handlade just om problemen med de ständiga osäkra anställningsförhållandena för doktorander. Så det problemet är högst reellt, och förhoppningsvis kommer nästa regering -oavsett färg- adressera den problematiken.
Vidare diskuterades problemet med alltför få kvinnliga professorer, positiv särbehandling och kvantitativa mål i rekryteringen, motståndet mot jämställdhetsarbete, och mycket mer.
Jämställdhet är ett svårt område, men det är politikens uppgift att ta sig än svåra frågor. Att eftermiddagen arrangerades i en av Visbys vackraste och svalaste lokaler, S:a Carins kyrkoruin, satte också utmärkta förutsättningar för en riktigt bra diskussion.
Det inlägg i debatten, som ledde till spontana applåder, var när Anna Ekström poängterade vikten av att inte nedvärdera kvinnliga lärare, genom att på slentrian ropa efter fler manliga lärare för att främja jämställdhet i skolan. Kvinnor ska bli lärare, för att de är duktiga lärare. Och män ska bli lärare för att de är duktiga lärare.
