I måndags hade jag seminarium på min rapport här på Saco, ”Vad är lagom? En kunskapsöversikt av under- och överutbildning”. Det blev ett bra seminarium med glädjande många personer som ville diskutera frågan om felmatchning i form av under- och överutbildning. Inför rapporten har jag gått igenom högar av vetenskapliga artiklar och det man kan konstatera är, som alltid när det gäller forskning, att det inte finns en sanning utan många. Då har jag ändå försökt begränsa mig (med några undantag) till artiklar som är vetenskapligt publicerade och referee-granskade. Något som alla är överens om att överutbildning är något som existerar. I Sverige visar flera av varandra oberoende studier att ungefär en tredjedel av de som har ett jobb är överutbildade. Dessutom ökar andelen överutbildade medan andelen rätt matchade minskar över tid. Jobbens kvalifikationskrav har helt enkelt inte hängt med befolkningens ökade utbildningsnivå.
Trots att mycket forskning gjorts kring felmatchningen på arbetsmarknaden återstår mycket att göra. Vi skulle behöva veta mer om varför vissa grupper är mer under- och överutbildade än andra, till exempel varför kvinnor är mer överutbildade än män och varför utrikes födda är mer överutbildade än inrikesfödda. Vi skulle också behöva veta mer om hur det ser ut för oss akademiker.
Under gårdagens seminarium diskuterades bl.a. val av yrkesklassificeringskod. Beroende på vilken kod man använder får man nämligen olika stora andelar under- och överutbildade. Här skulle jag vilja göra ett förtydligande. Det är många saker som påverkar hur stor andelen felmatchade blir, klassificeringskod är en, val av mätmetod en annan. Men om vi håller oss till koderna så finns det två stycken som används i de svenska studierna; socioekonomiskt index (SEI) och standard för svensk yrkesklassificering (SSYK). Den enas fördel framför den andras kan man diskutera länge, men jag har i forskningsöversikten valt att lyfta fram de studier som har använt sig av SEI. Mina bevekelsegrunder är flera; den studie som använder SEI-koder får liknande resultat som andra (vetenskapliga) studier där helt andra mätmetoder används. Den enda svenska studie som jag känner till som använder SSYK får en väldigt låg andel okvalificerade jobb, bara ca 5 procent klassas som okvalificerade. Även om vi alla kan önska att så är fallet så är det inte riktigt realistiskt. Ett annat kanske mer oroande resultat ur tillförlitlighetssynpunkt från SSYK-studien är att avkastningen på utbildningen blir nästan lika stor oavsett om man är underutbildad (betydligt fler i denna studie än de som använder SEI), rätt matchad eller överutbildad (betydligt färre i denna studie än de som använder SEI). Det är ett resultat som skiljer sig ifrån i stort sett alla andra, svenska och internationella, vetenskapliga publicerade artiklar. Denna studie är för övrigt en av de få i rapporten som jag refererar till och som inte är publicerad i ett akademiskt sammanhang.
Jag tycker att människor som satsat tid och pengar på att utbilda sig ska få använda sina kunskaper när de senare börjar ett jobb. När så inte sker så är det allvarligt, oavsett om det är var tionde eller varannan person som drabbas. Det gäller också oavsett om man har en gymnasieutbildning eller en högskoleutbildning. Vissa hävdar att man inte kan vara överutbildad om man har en gymnasieutbildning. Jo, det kan man faktiskt. Om den som är gymnasieutbildad upplever att han eller hon inte får använda sin utbildning i sitt arbete så är den personen överutbildad. Det betyder inte att personen har utbildat sig för mycket, det betyder att alla skulle må bättre av att den personen i stället fick utföra ett arbete som motsvarar vad personen klarar av. Arbetsgivarna skulle då få mer kvalificerat arbete utfört. Individen skulle tjäna mer pengar, det kostar nämligen i form av lägre lön att vara överutbildad. Och inte minst, individen skulle också vara mer nöjd med sitt arbete. Forskningen visar också att den som är överutbildad är mindre nöjd med sitt arbetsliv än den som har hamnat på rätt nivå när det gäller kvalifikationerna. Speciellt allvarlig är situationen för dem som hamnar fel i början av sin karriär och sedan fastnar där, så att överutbildningen blir ett permanent tillstånd. Här visar forskningen att personer som är överutbildade tidigt i karriären straffas med att få mindre betalt för sin utbildning, ett underläge som sedan består under hela den fortsatta karriären. Forskningen visar också att även om överutbildning inte är ett långvarigt fenomen för alla, så är hälften av de som är överutbildade fortfarande det tio år senare.
Det går inte att göra några tvärsäkra påståenden med exakt angivna siffror, men jag tycker att vi är skyldiga de personer som drabbas att diskutera frågan på ett förbehållslöst och problematiserande sätt och försöka hitta rimliga svar utifrån den forskning som ändå finns.
