Sacobloggen

Jag har precis kommit till Luxemburg efter en minitågluff genom Europa. Det var inte som i ungdomsåren när tågen vara fulla av festande ungdomar. Istället var tågen fulla av medelålders män och kvinnor som satt och pratade om sina reseäventyr. Det var en otroligt trevlig stämning på tågen. Det räckte med att titta på någon så var samtalet igång. Ja pratade bland annat med en fransyska som kom med det första planet från New York och en som rest i fem dagar från Svalbard. En mer nära resenär var en Engelsman som hade besökt ett företag i Oslo. Han konstaterade att notan från torsdag till tisdag var runt 1000 euro. Han tyckte i och för sig att det var bra att trassla med tåg och buss från Oslo till London för då visste han vägen när han nästa vecka skulle leverera någon liten produkt till det Norska företaget. Fast han trodde nog att det skulle bli hyrbil och ett möte på en parkeringsplats någonstans mellan Oslo och London. Hans historia får en ekonom att undra hur mycket extra kostnader för personalen som företagen har fått på grund av vulkanen. Samtidigt kan man fråga sig hur länge företagen kan hålla igång sin produktion och det är klart att man funderar om den uppgång i ekonomin som vi har sett den senaste tiden kommer stanna av.