Det var titeln på morgonens frukostmöte som anordnades av Gullers Grupp. Inför mötet så var mitt självklara svar nej, det kan man inte.
För att bringa klarhet i frågan hade Gullers bjudit in Marie Grusell från Göteborgs Universitet. Hon redovisade resultatet från en EU- gemensam undersökning kring valet till europaparlamentet. Undersökningen följde partierna och deras toppkandidater den sista månaden innan valet. Mest aktiva var (MP). Minst aktiva var (FP).
Men har då Twitter någon betydelse? Spelar det någon roll alls? Sverige kommer på 15 plats i världen när det gäller användandet av Twitter. Det finns ca 100 000 som twittrar i Sverige. Men det är viktigt att komma ihåg att 50% av dessa inte uppdaterat sitt twitterkonto den senaste veckan och att 5 % av användarna står för 75 % av innehållet.
Eftersom sociala media ofta beskrivs som social interaktiv kommunikation där innehållet är användargenererat var det intressanta siffror på hur det såg ut för toppkandidaterna. För Marita Ulvskog (S) var det 0 % av innehållet som var ett resultat av en dialog mellan henne och hennes besökare. Här var (MP) mycket bättre. Men bäst av alla var FI:s Gudrun Schyman. Under valet till Europa-parlamentet stod hon för flest inlägg, hade den största andelen av dialog med sina läsare med mera. 7 av 10 inlägg är ett resultat av en dialog mellan Schyman och hennes läsare. Marie Grusell utnämnde Schyman till twitter-drottning under valet i våras.
Och som av en händelse så var drottningen på plats under frukostseminariet.
Hon erkände utan omsvep att hon inte hade en genomtänkt strategi för detta med twittrandet. Det var kul helt enkelt. Gudrun Schyman såg sin närvaro där som en möjlighet till gränsöverskridande, både politiskt och personligt, vilket leder till spännande möten. Hennes recept för att få många besökare var helt enkelt att lyfta fram det personliga. Twitter är ingen bra kanal för att lyfta fram pressmeddelanden. Se närvaron som ett digitalt mingel.
Schyman hade själv noterat en skillnad mellan hennes och Ulvskogs twittraden. När Marita berättade vad hon hade gjort och varit med om så använde Gudrun sitt twittrande för att tala om vad hon skulle göra men också för att testa olika politiska idéer. Nästa som en fokusgrupp med andra ord. Kan vara något att ta efter för oss i den fackliga världen.
Och partistrategerna måste förstå att det inte går att tvinga på en person ett twitterok om de inte vill det och om personerna inte tycker det är intressant. Som besökare märker man ganska snabbt att det inte blir personligt, att det känns konstgjort och då fungerar inte Twitter.
Min åsikt innan frukostmötet kvarstår: Det går inte att vinna val med Twitter. Däremot är det en av många sociala mediearenor som man kan använda sig av. Men det är inte det avgörande alexanderhugget för att lösa upp denna gordiska knut. Politiken måste finnas på många arenor – samtidigt. Men mest av allt så måste politiken ha ett innehåll och vara personlig.
Mer om undersökningen finns att läsa här:
http://www.medievarlden.se/sociala-medier/10391-gudrun-schyman-vaeljer-twitter-foer-digitalt-mingel-
