Det är torsdag Saco med förbund och många andra packar ihop efter några fantastiska dagar, det är som det ska. Det kostar på att visa upp sig, Almedalsveckan är inte bara sinekur för dem som deltar.
Kvar på näthinnan dröjer intrycket av mycket folk. Nära 1100 evenemang, 60 procent fler än förra året, sägs det. Det är också så det upplevs, lite trängre, tätare och högre tempo, inte enbart till det bättre. Och nästa år med riksdagsvalet bara några månader bort lär trycket bli ännu högre.
Men Saco och förbunden kan åka hem med vetskapen om att man gjort extremt bra ifrån sig. Spännande diskussioner i viktiga frågor, knökfulla seminarier från morgon till kväll, rappa budskap, bra press. Inte så glassigt alla gånger kanske men tungt, seriöst och relevant, precis som en akademikerorganisation vill se sig själv.
Och måste man tillägga med Almedalens särklassiga publikfångare, kaffebaren – suveränt, fantastiskt gott, morgon, middag, kväll. Åtta timmar per dag, ständig kö och långt över 3000 espresso, latte, cappuccino serverade under de fyra dagarna.
Som politikervecka fungerar Almedalen numera bäst under valår. Men visst kunde man även nu märka en lätt ökad spänning inför och under kvällarnas tal. Att Mona Sahlin, som de röd-grönas ledare inför 2010, har mest att vinna/förlora kunde väl också anas och även den kollektiva sucken av lättnad efter onsdagskvällens lysande tal, det klart bästa så långt, enligt PR-folket och Resumé.
Av Göran Sten
